tisdag 29 maj 2018

Mamma VIII

allt är svårt
svårt svårt
och så kommer en vindil, en solstråle
en fågel och sätter sig i närheten och börjar sjunga
himlen välver sig
molnen svävar lugna och fridfulla ljusa ovanför mig

allt är svårt
jag blir sittande med papper och regler
handen på telefonen
ännu ett samtal att utföra
regler och juridik
och så glittrar sjön i solgasset
jag ser en tant som satt sig med rullatorn i solen
en hund som kommer fram för att hälsa på henne

allt är svårt
tungt
tungt
jag tar luren
slår nummer som måste slås
fyller i papper som måste fyllas i
bockar av på lista

lägger mig i gräset sedan
ser upp i himlen
låter ögonlocken sjunka sakta
somnar
vilar
vinden är len
ljuset tränger bakom ögonlocken
världen är stor
levande

torsdag 24 maj 2018

Mamma VII

Kanske är döden som födseln
det tar tid att komma till världen
det tar tid att lämna den

du ville leva
hade inte en tanke på slutet
varje dag innehöll ett antal hållplatser av förväntan
morgonkaffet med grädde
knäckebröd och ost
som du åt medan du satt och såg ut på fjärden och de morgontidiga båtarna
belöningen efter att du själv klarat av hela morgonproceduren med att bli ren och få på kläderna

dessa små men oändligt stora livspunkter runt vilket tiden, känslan, smakerna virvlade
du kanske satte på en tvätt, du tvättade själv, men hänga var svårare
bara en hand fungerade felfritt efter första stroken
du samlade ihop räkningarna och satte fast de med en gummisnodd tillsammans med bankgiroblanketterna
kontrollerade med den stora almanackan om något barn eller barnbarn fyllde år snart
i så fall började skriva födelsedagskort och göra konstfärdiga inslagningar
att få sköta dig själv var lyckan
du kände dig inte ensam

lunchen
en tallrik fil med dinkelmusli
skulle vara precis densamma varje dag

efter det en middagsvila, som blev allt längre och djupare ju äldre du blev
kroppen var tröttare
men inte du, ditt sinne
du steg gärna upp varje morgon för att uppleva ännu en ny dag
och en till

på eftermiddagen kom kanske någon av oss förbi
drack kaffe, tog en promenad, lämnade något du bett oss köpa, lagade något
bytte batteri i din hörapparat, fjärrkontroll eller bytte en lampa som gått sönder
städade

middagen som jag lagat tog du fram och värmde senare
alltid lika gott, sa du
teven påslagen, fjärdens liv och ljusspelet när solen färdades från öst till väst mot solnedgången

och så förflöt dagarna
det går ingen nöd på mig sa du
jag har allt jag behöver
och det här
du pekade ut mot den vackra sjöutsikten, fjärden och båtarna
du slutade aldrig prata om hur lycklig du var över att få bo så vackert

Du hade inte tanke på att vilja vara någon annanstans
du ville vara precis här
där jag nu sitter dag efter dag och ser den utsikt du älskade
jag ser båtarna du såg

du ville inte lämna oss
du ville hänga kvar så länge det bara var möjligt

du hade lagt fram de nya stödstrumporna jag köpt
de hängde på sängkanten
där jag fann dig kära mamma
det var en hemsk stund
du kämpade för livet, ditt hjärta kämpade för att hålla dig kvar
du ville så gärna leva

kanske kan man säga att
du lyftes upp mitt i ett språng
mitt i att du levde ditt liv
precis som du ville leva det
klara dig själv
i en rad av små dagliga ögonblick
det som är livet



onsdag 23 maj 2018

Mamma VI

dagarna är långa
utdragna
tystnaden jag upplever rummet där du kan komma in med din ande
tystnaden där jag kan höra dig
tystnaden där jag kan se dig
ditt ansikte när du log, ditt ansikte när du andades så häftigt när jag hittade dig, ditt ansikte sista timmen innan du dog ditt ansikte när du var död
det är så mycket att omfamna
jag kan knappt röra mig
solen slår mot rutorna
jag ska snart gå till din balkong igen
dra upp persiennerna som om det är en ny morgon jag ska öppna för dig

låta solen fara runt i dina sängkläder
du ska le, vi ska gå promenad, jag ska säga det är varmt idag mamma
det är varmt
jag ska sätta på dig kepsen
sedan ska vi rulla ut
du ska ta in doften av sommaren
se mot trädens blommande kronor
åh så vackert
åh så vackert

det är så vackert här på jorden mamma
det är så vackert när jag tänker på dina lyckliga leenden
det är så mörkt, som en djup tjärn jag sjunker i när jag tänker på att du inte är här

sen slår jag bort det
väntar
går till din lägenhet
sitter på balkongen
ser på vattnet i fjärden, en krusning, ett vågsvall efter en båt
en kvav lugnt yta där himlen speglar sig

tisdag 22 maj 2018

Mamma V

Sorgen är så stor att det inte finns gråt
bara tyngd och tomhet som trycker i bröstet
fäller mig framåt
över bordsskivan
rullar ihop mig i sängen


Mamma IIII

Jag ser dig överallt
hör dig
tycker hunden spanar efter dig
reser sig
står och ser bort
mot platserna där du inte syns
hon har svansen neråt
som hon nästan aldrig har

när jag känner du är nära
är jag inte rädd
en stor värmer strömmar över mig
samtidigt sorgen i bröstet som vill ropa
du är nära men ändå längst bort eller närmast i mig eller oåtkomlig eller ord finns inga
ord behövs inte
behövs så många
min kropp saknar dig
din röst dina innerliga ögon din kind




söndag 20 maj 2018

Mamma III

Dagarnas början och dagarnas slut
du och din röst ditt leende
allra mest dina ögon när de såg på mig
om vi höll kvar blicken, steg tårarna i dina ögon

jag har så svårt att hitta orden
famlar
svävar runt
bilder av dig blixtrar upp vart håll jag ser åt

jag ser blommorna vi plockade och lade på ditt bröst
syrenerna, äppelblommen, vallmon och mandelblommen
jag ser tårarna som fuktade dina ögonvrår när jag höll dig på akuten
det gör så ont
jag vill skrika rakt ut
men håller mig förtvivlat i den glädje som var din ända till slutet
hur du lyste upp var gång jag kom med något till dig
maten jag lagade, kläderna jag köpte
doften när jag skurat golven
eller bara att jag kom
satt där i fåtöljen snett mittemot din soffa
vi drack kaffe
jag kokade alltid så gott kaffe sa du

det är en hand som greppar tag i hjärtat kramar åt trycker, ibland rycker och sliter
nej, mamma ska finnas kvar
jag håller händerna över bröstet
jag går till din lägenhet
sitter där du satt
stryker din kudde
ser ut på fjärden där du satt i många år och såg solnedgångarna varje kväll
och båtarna som gled förbi



fredag 18 maj 2018

Mamma
du fyller mina tankar och mitt hjärta från gryning till skymning

torsdag 17 maj 2018

Mamma inlägg II

En mycket svår dag idag. Det är som allt kommer över mig nu. Min mamma sitter inte i sin soffa med de blommiga kuddarna längre och ser på utsikten över Riddarfjärden som hon älskade och var så tacksam att hon hade, eller på den stora nya platta teven vi skaffat åt henne, eller tackade för något annat; en fin jumper med blommor på, en liten handdammsugare, en god middag, en kaffestund, en pratstund eller promenad med oss, eller varje gång jag städade och hon drog in doften av såpan som doftade som när hon var barn. De nya matportionerna jag precis lagat åt mamma, de hann hon aldrig få. Men de nya stödstrumporna hade hon lagt fram, hon skulle precis ta på dem, när det hände. Jag tänker, att hon var glad i den stunden, hon var så glad och tacksam för det minsta i livet, samtidigt så allvarligt känslig och djup. På många sätt behöll hon barnets förväntan inom sig hela sitt 93, nästan 94 år långa liv tillsammans med en stor livserfarenhet av svårigheter. Kära mamma

Mamma

Min mamma har somnat in
det är en obegriplig rad som jag skriver genom att trycka fingrarna i ett mönster över tangentbordet
Medan jag skriver och formar orden myllrar bilder av mammas liv runt mig

vi fick nästan exakt 56 år tillsammans,
hon somnade in dagen innan min födelsedag
i blomstertid och fågelsång
allt sådant mamma älskade

glädjen över att hon funnits, haft ett så långt liv som hon älskat att leva
blandas med sorgen och saknaden efter henne
mamma, mamma:
jag skulle vilja ringa dig och prata med dig
om hur du har det
om att vi tänker på dig hela tiden
minns dig, det du tyckte om och blev glad över
allt fint du gjorde för oss i alla år

att vi gråter när vi vet att du inte sitter i din soffa längre