fredag 12 juni 2015

Xu Lizhi

Jag kan inte sluta tänka på dikten som den kinesiske arbetaren Xu Lizhi skrev, innan han tog livet av sig. Det är så starkt beskrivet hur lite en arbetares liv är värt när kapitalismen bestämmer. Om och om igen läser jag dessa rader som säger allt:

"”Sömnlös”

Vi sprang längs järnvägen
Anlände till en plats kallad ”Staden”
Där vi säljer vår ungdom, och våra muskler
Till slut har vi inget att sälja, bara en hostning
Och ett skelett ingen bryr sig om."

Läs artikel