torsdag 4 december 2014

Staden med sina ljus

Det är december. Mörka kvällar. Många mjuka ljus i fönstren. Jag går kullerstensgator genom historien. Sitter med på fackliga möten i början av 1900-talet, nedtecknade med en hög och prydlig handstil. Anna Johansson Visborgs. Jag lever hennes liv genom arkiven, för att kunna återberätta.

Jag träffar tre systrar, barnbarn till Annas syster Laura. Vi ser på gamla fotografier och de berättar det de minns. Vi dricker kaffe och äter mjuk kardemummakaka och hårt bröd med kanelsmak. Vi sitter i en av systrarnas vardagsrum, på toppen av ett berg i centrala Sundbyberg med utsikt över hela västerort. Mest pratar vi om huset Annas och Lauras pappa byggde åt dem ute i Ulvsunda, en trakt som vid förra sekelskiftet mest bestod av leriga potatisåkrar.

Sedan blev Traneberg som ligger precis bredvid, Stockholms mest tätbefolkade stadsdel, med bland annat många barnrikehus. Om sådant läser jag i protokoll från Stockholmshems källare som personalen bär upp åt mig och låter mig läsa i ett tomt konferensrum. Jag följer spåren och får veta och se hur staden växer fram i dåtiden.

Jag tar med hunden på promenader till adresserna jag hittar. Ser på husfasader och försöker lyssna in den tid som varit.

Jag sitter med tänd kandelaber i köket på kvällarna och läser ännu en gång de gamla vännernas och kollegernas minnesbilder av Anna och ser på fotografierna när hon var ung tills det känns som hon stiger ut ur bilderna, eller plötsligt ler.