måndag 15 september 2014

Vilse- resan till Småland- del 5

Kråkorna skriker i eken. Gässen ger sig av. Deras kluckande streck på den grå morgonhimlen. 

Det är måndagen efter valet. 15 september 2014. Gässen säger hejdå till Småland, till Sverige.  Det gör den tidigare statsministern också. Den nya säger: Sverige är ett för litet land för konflikter och jag tänker: orden verkligen hypnotiserar folk idag. Skickliga copyrighters får till och med politisk insatta att uttrycka visdomsord som känns fabricerade.

Sverige tredje största parti tycker vi ska porta folk som inte har något eget land att överleva i. Den tidigare statsministern har uttryckt lögner om flyktingars tärande. Det blev biff på bricka för de som känner sig åsidosatta av det här landet och tror det beror på att flyktingar får uppmärksamheten och pengarna.  Som tur är vet många andra att de som roffar åt sig är helt andra, därför röstade de bort alliansen som berett väg för kapitalisterna till den gemensamma skattekistan.

Detalj av det vackra blyinfattade trappfönstret på Lilla Björka. Foto: Jane Morén



Det är en fuktig och tung morgon som hänger över denna lilla bit av Småland. Jag har sovit oroligt. I natt hängde månen som vanligt med sitt vita ljus bakom eken närmast fönstren. En fågel kände sig ensam därute. Hans kvitter som lät som wipp-wipp,  kom närmare då jag öppnade fönstret. Wipp-wipp. Vad gör du uppe mitt i natten? Ska inte fåglar sova då?


Men det var en ovanlig natt. En natt som innehöll både glädje över maktskifte men också sorg över att feministerna snubblade på sista procenten till riksdagsplats och sorg över att de som inte tycker om olika människor blivit tredje största parti. Miljöpartiet backade också. Och det i en tid då klimatförändringar blivit ett stort hot.

Om Elin levt hade hon också kanske suttit uppe i natten och tänkt tunga tankar.

I matsalen på Lilla Björka hänger en stor världskarta. Foto: Jane Morén



Vi hittade förresten inte urskogen igår. Att köra bil i Småland är som att köra bil i en höstack. Det är min upplevelse. Småland är så mycket. Så oändligt många småvägar och slingervägar och ortsnamn och platser. Vi hittade istället en gammal kvarn, Vartofta kvarn. Mycket välskött och vacker tegelbyggnad och dammar, små vattenfall och rikflödande bäckar som slingrade under tunga lövträd. Vi hittade ett ridstall och ett uttråkat sto med föl som gnäggade glatt när hon såg oss. Vi hittade även en loppis i ett gammalt stall. Där hade bott travhästar i många år. Farbrorn som hade loppisen visade vägen han brukade köra ut från stallet och träna dem på. Han sa vi kunde gå den vägen om vi ville och det gjorde vi, hunden och jag. Det var en vacker väg, med skirt solgräs och mossmjukt gröngräs. 


Den gamla Farbrorn som hade loppisen, låg i en solstol utanför sitt hus när vi kom och han låg återigen i solstolen när vi åkte iväg. Vi hade då köpt en stycke vit-rosa trasmatta av god kvalité, en stycke rund gammaldags fotoram och en keramiktavla föreställande en ekorre sittande i en gran. Vi hade också fikat kaffe ur termos, ostsmörgåsar och kokta ägg. Vi lät sedan den slingrande vägen ta oss hem. Utan att köra fel en enda gång kom vi tillbaka körande över Tolg mot Berg från Rottne. I Tolg bodde Elins morföräldrar som var en fast och trygg punkt för henne och hennes syskon under barndomen, då Elins mamma dog i samband med de tredje barnets födelse. Elin var äldsta barn. fortsättning följer....

Tolgs vackra kyrka. Foto: Jane Morén















---------------------------
Jag är här i Småland för att jag tilldelats det första Elin Wägners Lilla Björkastipendium som innebär en månads fri vistelse här och delas ut av Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka.

1 kommentar:

Lycka - Nu Kristina B sa...

Vad roligt du är tillbaka i bloggen.
Ja det blev en orolig natt efter valet.
Eftersom det blev som man kunde förvänta sig men ändå inte.
Gällande rösterna i övrigt.