lördag 20 september 2014

Natt- resan till Småland- del 7


På landet blir det alldeles svart utanför fönstren när solen gått ner. Och då menar jag svart. Man kan stå länge i fönstret och försöka vänja ögonen för att hämta in minsta lilla ljuspunkt, men det är svart.
Det här påverkar mig att gå och lägga mig tidigt. Jag känner mig som jag var äldre tiders bondmora, som följer dygnsrytmen som solen stakar ut. Men jag vaknar ofta på natten.

Foto: Jane Morén
I natt var jag vaken mer än jag sov. Jag läste i Elins Fred med jorden. Läste om Åborätten. Det är en gammal rätt som gett människor utan eget kapital möjlighet att bruka jord och låta brukandet av jorden gå i arv. Och jordägare att upplåta jord för brukande.

Elin tycker att det är fel att mark ska kunna intecknas och användas i spekulationssyfte, eftersom vi alla är beroende av marken och jorden och vad den kan ge. Hennes förslag att Kronan (staten) ska kunna få förköpsrätt för högsta utropade priset på en exekutiv auktion av mark, och att den brukare som tvingats lämna sin gård, ska få förtursrätt att bruka den med Åborätt för framtiden. Vilken human människosyn.

Jag citerar Elin: " Det måste vara oriktigt att som nu sker de enskilda jordbrukarna ska kunna spekulera i jord, d.v.s i det värde varav alla är beroende och samhället därför ytterst måste träda hjälpande emellan. Men det är samtidigt den djupaste orsaken till att flertalet håller fast vid äganderätten.  Även den mest skuldsatta jordbrukare hoppas i det sista på en tid med stigande jordpriser t.o.m i samband med krig, då han skall göra en oförtjänt vinst och befrias från sina svårigheter. Denna spekulation, d.v.s det oinskränkta vinstbegäret är jordens värsta fiende.

På landet är det verkligen mörkt när solen gått ner. Foto: Jane Morén
Och idag helt hopplös, känns det som. Vilken enorm marknad mark och fastigheter är idag. Bostad är t.ex inte en bostad utan ett investeringsobjekt. Det finns ett uttryck som jag verkligen tycker illa om: Att göra bostadskarriär. I den ena av två lokaltidningar som landar i min brevlåda hemma i Aspudden i Stockholm, ägnas mycket utrymme åt just bostadskarriär. Hur har det kunnat bli så här?

Jag tänker att girigheten är en akilleshäl människan ständigt måste hålla koll på.

Elin skriver om skillnaden på framåtskridande och framfart. Det tycker jag är en tydlig bild av vad det handlar om. Ska vi fara fram över jorden, plundra, röja, suga ut eller skrida framåt i samspel med den? Ordet skrida var det länge sedan jag hörde för det första. Det används väl i stort sett bara 13 december varje år när Lucia skrider framåt med ljuskronan på huvudet. Det är en fint ord.

Jag tänkte i natt när jag uppe och läste, att vad är det som gör att människan gått den här vägen. Elins kunskap fanns ju redan 1940. Och hon var inte ensam om att se vart det kunde barka hän. Och senaste tiden har vi läst om den ena naturkatastrofen efter den andra. Om sjuka djur, miljö, människor.
Boken utanför huset i Lilla Björka på natten. Foto: Jane Morén

Varje natt har det lyst en bit av månen här. Jag letar i en kalender och ser att fullmåne infaller endast en gång denna månad och det var 9 september. De senaste dagarna har det varit dimmigt på mornarna. Då liknar naturen här naturen i södra England.

fortsättning följer.....


------------------------------------
Jag är här i Småland för att jag tilldelats det första Elin Wägners Lilla Björkastipendium som innebär en månads fri vistelse här och delas ut av Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka.

Inga kommentarer: