torsdag 10 november 2011

Sonja



Många är de som känner till en viss Sonja i mitt liv, min långt över 60 år gamla cykel. Sonja, döpt efter poeten Sonja Åkesson, såklart:), är som en familjemedlem, på henne har jag färdats norr, söder, öster och väster om stan i 24 år! Jag köpte henne för 200 kr av en gammal dam i Upplands Väsby och cyklade glad hem henne till Söder en regnig aprilkväll 1987. Sonja har burit mina barn (ett tag ett barn fram och ett bak), matkassar och även möbler, allt med gott mod;) Flera höstar och vintrar skjutsade jag min redan då ganska långbenta dotter fram och tillbaka till ridskolan i Enskede med henne sittande på en fårfäll på pakethållaren, en mycket snörik vinter var det ett äventyr! Här ses hon från min utkikspunkt häromdagen när jag cyklade förbi Västberga.

5 kommentarer:

Sara sa...

Ett glatt återseende. Jag har kvar min Hermes också – ca 70 år gammal nu. Cyklar (tyvärr) mycket mindre här på landet än jag gjorde i stan. Ack, susa nerför Katarinavägen med Hermes, vilken nostalgi.

Jane Morén sa...

Ja visst är det underbart med dessa gamla underbara cyklar. Vilken nostalgibild: du på Hermes nedför Katarinavägen:)

Karin sa...

Men Jane, båda händerna på styret, vet du väl!

Vad underbart att du fått ha Sonja kvar i alla dessa år. Tjudra henne väl. Själv har jag förfallit till elcykel, som är en särskild sorts njutning. Men ibland tar jag dock en nostalgisk tur på farmors gamla cykel, som jag en gång lärde mig cykla på.

Jane Morén sa...

Ja Karin jag tjudrar henne väl. Men en gång hände något mycket märkligt. Jag glömde henne utanför Forex på Götgatan i tio hela dagar. Det var kanske inte så konstigt, jag skulle gifta mig och vi skulle resa till Grekland och jag tänkte nästan bara på en sak och var helt uppe i det blå när jag kom ut med de grekiska drachmerna. Det konstiga var att hon stod kvar, men tyvärr hade någon tagit hennes bulliga lykta, sådan som knappt går att få tag i idag. Men jag var så glad hon var kvar! Elcykel har jag aldrig provat, men jag antar det är lätt bli bortskämd med att kunna åka uppför utan ansträngning:)

Karin sa...

Jo, väldigt lätt att bli bortskämd. Men jag cyklar mycket mer med den, underbart att slippa gå av i de brantaste backarna och i övrigt är hjälpmotorn inställd på minimal hjälp. Mer motion faktiskt än förut!