torsdag 24 november 2011

Inre dramatik

Det är svårt det här, att välja ut korta utdrag ur dikteposet Ansiktet i händerna. Boken är liksom gjord för att läsas i ett svep, som en film som utspelar sig under fyra månaders dramatisk tid, yttre och inre, privat och världsomspännande, och nu har jag alltså föresatt mig att plocka ut vissa delar. Jag är tveksam om de korta bitarna verkligen kan ge en rättvis bild av boken, men jag fortsätter som jag tänkt, idag med ett lite längre utdrag. Det är också hämtat från tiden på sjukhemmet, men nu mer dramatik, inre, dotterns gamla sjukhusrädsla som kulminerar när hon går genom korridorerna mot sin mamma:

"...//

60-talets sjukhusvistelser kastas upp som död fisk framför mina fötter vid varje steg
sticken och slangarna
och det glödande klotet
som brinnande fördes upp i näsan på mig
om och om igen
ackompanjerad av lögnen om ett myggstick
eller bara tystnaden och brutala händer som grävde sig in
i armar
upp i näsa
tryckte dukar med eter mot mitt ansikte
i de dunkla råttgångarna här
har luften tagit slut
två dyktuber står mittemot receptionen
taket trycker på

känner ni inte?

en tant skriker länge
någon hostar upp tungan
hostar upp livet
hela helvetesfärden redan nu
hänger utanför sängen
påsar av kött och gamla ben

i råttgångarna har matbiträdet en grön plasthätta på håret
den lyser som en grönslemmig sten mot stålblanka värmeskåp

jag nästan svimmar
klamrar vid antiseptiska sprutan
den tunna luften
jag ska alcogella hela vårdapparaten
hela Geria Triken!

här bryr sig ingen om flygplatser
vulkaner
här handlar det om vakuum
kampen att spränga en blåsa med garn
gå utan ben
skrika utan mun

jag hade livet i min hand
plötsligt rullade det bara ut
bort under en möbel långt in i en gång

här ligger alla tanterna
de snälla de mindre snälla
de väldigt ledsna

hjälp ropar tanten som hänger utanför sängen
jag springer genom sjukhuset med lågt i tak
mitt ansikte är som täckt av spetsade kanyler
som bisvärmar
död fisk runt mina fötter
kommer 60-talet tillbaka

jag springer i skräck tills jag fångas in av svullna och breda armar
5 år, 7 år, 10 år gammal
de bar mig till glödkloten knivarna kanylerna
som sköterskorna sa var mindre än myggor

var en duktig flicka nu så får du ett bokmärke sa de

här ligger massor av duktiga flickor
påsar av slappt skinn och spruckna ben
koagulerade hjärnor

trots alla bokmärken...//"

(Ur Ansiktet i händerna sid 42-45)

1 kommentar:

Lycka nu sa...

Väldigt starkt beskrivet som alltid.Verklig känsla i alla ord!