fredag 24 juni 2011

måndag 20 juni 2011

Vid min döda faders bord

Här får ni en surrealistisk dikt, som jag hittills bara läst på scen tre gånger. Den skrevs i ett kreativt rus, sådana jag kan drabbas av lite då och då eller ibland ganska sällan. Just nu är jag i en kreativ fas som inte kan beskrivas bättre än en liknelse med en nervig häst som banpersonalen försöker få in i startboxen inför loppet utan att hon ska stegra sig;).

Vid min döda Faders bord

Vem är du till höger vid min hand
vid min döda faders bord
frågar hon
och hans ena öga trillar en bit ner i ögonvrån när han funderar på att svara
hon lägger en hårig hand i hans urringning
öppna fönstren skriker en kör av barn som stannat i växten
och vägrar släppa sina glas

och så börjar bordens ben att sparka sina gäster som hästar
ponnies med sylvassa hovar river sönder nylonstrumpor
och Gaultierben

trummandet hörs långt ut på gatorna i städerna
där ingen längre vet
vad ett hem är
och förr eller senare ligger alla ändå och skriker på ett golv
renoverat eller ej
till slut kryper alla under borden
huller om buller
och slår pannorna blodiga mot styva bordsdukar med överhäng

alla har stånd
även tjejerna
deras bröst är armerade i sockervadd
en enda kyss och de är förlorade
en blöt fläck i ett rum
i ett hus med upplösta väggar

där en grekisk man ligger på en säng och stirrar på fuktfläckarna i taket
hans håriga smalben är fulla av små sparkmärken
någon har ställt en väska, en bowlingväska på hans bröst
i hallen står en teve o brusar utan bild

i porten står en grånad svensk man med insektsgrå polisonger
och låter solen spetsa den vänstra sedan den högra
därefter går han alltid in igen
till natten går han ut och äter upp sin bulimi i skydd av mörkret
toaletten är gammal och spolkedjan hänger högt upp
han är kort och får stå på tå på toalettlocket för att kunna spola

Och hon sitter vid ett bord, sin döda faders bord med havet rinnande ur henne och blir sparkad på benen och slår pannan blodig i hårda servetter och en dag blir hon helt döv när barnkören vrålar för fullskurna halsar

och den grekiska mannen stiger plötsligt upp ur sin säng och går bara ut åt väster, hans andra öga har trillat ner i ögonvrån och han har ännu inte ens börjat fundera klart, det är bara tomt, suckar och ensamma kalla händer och ensam gråt och stön som droppar längs jalusierna

mitt i natten blir den grekiska mannen nedtrampad av en flock New Forestponnies
dör
blir kysst, dödskysst
förs bort
sänks ner genom luckor i golvet i ett mörkt kapell
under toner av en gråtande kör
en svensk kör

utanför på gatan kryper kvinnor frenetiskt omkring på knä och samlar ihop rosor som faller från himlen som hagel

och hon sitter vid ett bord
sin döda faders bord
som uppslängd naken på en strand
med en ros instucken i halsen
en hagelbössa fastarmerad i sitt bäcken
hennes händer kröker sig och fingrar på dukens kanter
rullar dem
som cigaretter
och tänder


(Jane Morén)

SLUSSEN 1989

söndag 19 juni 2011

Protestera mot Slussenförslaget fram till 24 i kväll

På den här adressen: stadsbyggnadskontoret@stockholm.se

ärende 2005-08976-54

Slussens framtid idag sista dagen för utställningen


Det senaste förslaget med bland annat de nya trapporna ner mot vattnet ställs just nu ut på Peder Myndes backe 3 (i backen upp från Slussen). Men idag är sista dagen kl 12-16 att se modellen och lämna synpunkter. Har du inte möjlighet att ta dig till utställningen kan du se en webbversion här

Läs också busschauffören och fotografen Bernt Lindgrens artikel i SVD 18 juni här

Foto: Bernt Lindgren
www.graphy.se

lördag 18 juni 2011

Läser och tänker



Jag har precis läst fyra noveller utgivna av förlaget Novellix som specialiserat sig på att ge ut noveller av kända författare. Novellerna ges ut en och en i en liten häftad bok som kostar 30 kr. Jag har nu läst årets utgivning som består av noveller av Maria Sveland, Unni Drougge, Jens Liljestrand och Jonas Karlsson. Jag tycker det är ett suveränt sätt att bekanta sig lite med olika författare, som till exempel Jonas och Jens som jag inte läst tidigare. Personlig favorit för mig är Maria som skriver halsbrytande och passionerat, jag gillar sådan stil. Männens noveller var lite för kyliga, distanserade i sitt språk för mig. Men jag tycker det här är en suverän idé och jag hoppas jag kan få vara med i något liknande. Jag försökte mig därför på att skriva en novell i går. Hur det gick? Ganska uselt faktiskt, men på något sätt har den tagit sig nu, den börjar berätta sig, personerna ger sig iväg, sådant är kul.


I morse läste jag om en bok jag absolut måste läsa. Det är franska journalisten Florence Aubenas som flyttade till nordfranska Caen, bodde i ett möblerat rum och med endast sitt gamla stundentbetyg försökte få ett fast jobb. Vilket visade sig vara omöjligt. Hon berättar om världen som arbetare åt bemanningsfirmorna som till exempel har som policy att aldrig ge sina anställda mer än 20 timmars jobb i veckan. Får de mer jobb är de inte tillräckligt effektiva anser de. Florence träffar många människor och berättar bland annat om den 20-åriga tjejen som knaprar värktabletter för att lindra sin ständiga tandvärk; hon väntar på att alla tänderna ska bli så dåliga att hon kan gå till sjukhuset och få dem alla utdragna, då betalar nämligen försäkringskassan en helprotes och "då är det lugnt för resten av livet" menar hon.

Jag känner starkt att den viktigaste berättelsen just nu är den från arbetsplatserna. Något mycket viktigt håller på att monteras ner och ett annat samhälle växa fram även här i vårt land där välfärden som vi känner den om bara två mandatperioder kan ha försvunnit. Det skriver också redaktören för Kommunals medlemstidning för Stockholm, en väldigt läsvärd tidning gjord av en liten men mycket engagerad redaktion. Därför vill jag också passa på att slå ett slag för Föreningen Arbetarskrivare också. Föreningen som funnits i 20 år planerar nu sin sjunde antologi efter förra succén Skarpt läge. Är föreningen något för dig? Gå med och du har chansen att komma med i nästa antologi. Medlemsavgift första året endast 100 kr.

onsdag 15 juni 2011

Sommarfrukost

Paradiset

Jag skrev nyligen om boken Drömhjärta. Centralt i romanen är det förlorade paradiset som de två kubanska flickorna förlorar. Den ena genom att fly med sin familj när revolutionen är ett faktum, den andra förlorar det lika mycket genom att stanna kvar. En speciell händelse är när de många år senare tillsammans igen vill besöka sin barndomsstrand i Varadero. Men stranden är stängd för alla utom de turister som bor på All-inclusive-hotellen.

Scenen målas upp för mig igen när jag bläddrar igenom Icas reklamblad idag. I ett samarbete med Fritidsresor erbjuder de All-inclusive på just stranden i Varadero. Jag minns när jag läste Jenny Dielemans bok "Välkommen till paradiset". Vi kanske tror att ursprungsbefolkningen på dessa underbara platser tjänar på turismen. Men som Jenny skrev om, ofta gick de och tiggde och fick inte någon del av vinsten från exploateringen av paradiset. Endast en mycket liten del av inkomsterna går till befolkningen. I Karibien är läckaget, alltså hur mycket som försvinner i andra fickor, 80%, i Thailand 70%.

Sommarkort 3



Kära bloggläsare! Här kommer ännu ett vykort från sommaren:)

Sommarkort MalvaHumla

Sommarkort Vallmoröd


Kära bloggläsare! Här kommer ett vykort från sommaren:) Hälsningar Jane

tisdag 14 juni 2011

:)

Jag har inte skrivit här på länge, så mycket annat som upptagit mig. Men nästan varje dag har jag tänkt skriva, mycket roliga saker har hänt. Min son tog studenten, vilken fest! Jag har tilldelats ett av Byggnads Kulturstipendier 2011 i litteratur och min senaste bok Ansiktet i händerna har fått Kulturrådets Litteraturstöd.

Studentens sköna dagar...utspring:) vilken glädje:):)


Håkan Juholt med oss 21 kulturstipendiater:)


Jag har också nästan varje dag velat lägga ut några av de många foton jag tagit ute vid min stuga. Jag har nog varit fotografiskt besatt, kanske därför jag inte kunnat skriva något alls, vare sig här eller nästan inget annat heller för den delen. Jag har också varit ganska uppslukad av två böcker, två helt underbara romaner, med helt otroliga historier, berättade på vackert och bildrikt språk, och när man läser får man veta väldigt mycket om den politik som rådde och vad den gjorde med människorna.


Den ena är skriven av Egyptiens främsta kvinnliga författare Nawal el Saadawi och heter "Den stulna romanen" och utspelar sig mycket i Kairo. Den andra romanen heter "Drömhjärta" och är skriven av Cecilia Samartin som föddes i Kuba 1961. Romanen utspelar sig i Havanna med omnejd före, under och efter revolutionen. Som jag gråtit när jag läst den! Vilken vänskap, vilken kärlek, vilket landskap med det alltid närvarande havet, vilka tragedier, vilket mod, vilken sorg! Läs dem!