torsdag 5 maj 2011

Postlycka



Varje morgon väntar jag på papperstidningen som ska landa innanför min dörr. Ja, om jag inte råkar vakna senare än vanligt och den redan ligger där. Men nu är papperstidningen på utdöende spås det.

Tiderna förändras. Inte var det egentligen så många år sedan som vi skrev riktiga brev till varandra? Men ändå. När det kommer något i brevlådan med en adress skriven för hand. Visst är det fest! Wow.

Igår fick jag ovanlig post. En dagstidning inrullad i ett brunt kuvert. Jag vet inte när jag såg något sådant senast, men det var en härlig känsla av nostalgi. Tidningen som skickats till mig från "landet i norr" var NSD och posten var från bloggvännen Eva som skickat tidningen där recensionen av min senaste bok fanns med.

Och igår mötte jag brevbäraren som gått här i alla år. Men något var annorlunda. Klockan var nämligen över fyra på eftermiddagen. Han var ännu inte klar. Han får bara mer och mer att göra. Och nu får han även dela ut lokaltidningen. Det jobb bland annat mina barn haft i sex år och som de nu blivit av med. Hundratals extraanställda och 80 fasta fick avsked och vår kära brevbärare fick en ännu större postsäck av sin chef.

2 kommentarer:

Lycka nu sa...

Ja brev är ju underbart att få.Minns en lång resa i Italien då vi gick till postkontoret i centrala Rom och frågade om vi fått något brev .Lyckan var enorm när jag fått ett eller flera brev.Går ej att jämföra med mail precis !Ja dessa brevbärare hur orkar dom med all reklam och så lokaltidningarna på det utöver all annan post !

Jane Morén sa...

Ja, brev är oslagbart.