onsdag 18 maj 2011

Bön för Tjernobyl blir bön för Fukushima

Jag har snart läst ut en av de bästa böcker jag läst: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj. Efter den boken förstår jag så otroligt mycket mer, som om jag varit där med henne och sett det vi aldrig kan föreställa oss. Därför när jag nu hör på P1, tänker jag: jag vet vad det där innebär nu, det är något mycket mer genomgripande och större än vad reportrarna verkar ha insikt i. De pratar bland annat om att det finns planer på att ta bort det översta jordlagret och gräva ner det. I Tjernobyl grävde man ner jord, hus, träd, allt. Läs boken! Den är skriven på att andlöst språk, febrigt talspråk, du förflyttas dit och får höra så mycket tänkvärda saker.

Om alla beslutsfattare inom kärnkraftsindustrin hade fått läsa den här boken tror jag ingen hade propagerat för kärnkraften som energikälla. Jag tänker på Fukushima, på alla de som bor i närheten av kraftverket och nu inte kan bo där mer, på de som skadats, dött, förlorat nära och kära. På alla vackra platser som är förstörda, livsfarliga att beträda. Och jag ber en bön för att alla kärnkraftverk ska stängas över hela vår vackra jord!

2 kommentarer:

Lycka nu sa...

Jag läste ett reportage om återkomsten till Tjernobyl hur det såg ut i dag.Vilka bilder av en övergiven stad och spöklik.Dottern som förlorade sin pappa 47 år gammal i ryggmärgscancer.Ett resultat långt efter Tjernobylkatastrofen.Ja det är en dröm att skrota dessa tickande bomber. Men hur farligt kan det vara att göra det är frågan ?

Jane Morén sa...

Jag hoppas verkligen vi avvecklar allt med kärnkraften. Att det kommer en framtid där vi ser tillbaka och tänker, vilken tur vi skrotade den där livsfarliga energikällan, det är det bästa vi gjort, vi rädda jorden!