söndag 16 januari 2011

Vad kvinnor borde

Jag fortsätter dricka kaffe och jag äter min havregrynsgröt. Jag sitter vid köksbordet, det tar lång tid att läsa söndagstidningen, jag kommer till söndagsdelen. Nya vanor 2011 är rubriken. En tvåbarnsmamma, hustru, vän och frilansande medieprofil med hundra bollar i luften ska ledas mot ett nytt och bättre liv. Hon är helt slut av alla krav och hinner inte träna och hålla sig i form och vara en riktigt bra mamma. Häng med henne, utropar reportern.

Planer för den nya kvinnan/småbarnsmamman som både kvinnan själv och hennes man och omgivning önskar sig är bland annat:

Mannen: Det vore bra om hon lärde sig laga mat.

Kvinnan själv: Jag är kass på att laga mat, jag har ingen riktigt bra mammaförebild, jag skulle aldrig missa en jobbdeadline men kan glömma att jag behöver laga mat till familjen när kvällen kommer.

Reportern i texten: hon kan inte laga mat.

Ett litet experiment för alla som vågar. Vi vänder på det hela, gör henne till en man. Häng med!

Mannen/Pappan: Jag är helt urkass på att laga mat, det ger mig skuldkänslor inför barnen, jag missar aldrig en deadline på jobbet men när kvällen kom mer kan jag glömma bort att jag behöver laga mat till familjen, jag har ingen bra pappaförebild när det gäller det här.

Kvinnan/Mamman: Han borde lära sig laga mat.

Reportern i texten: Han kan inte laga mat.

8 kommentarer:

Annika sa...

Men herregud, var detta ett tidigt aprilskämt eller? Bedrövligt! Tur att inte reportern vet hur jag alltid haft det hemma: Man nr 1 hade maten klar på kvällarna när jag kom hem från jobbet (jag lämnade till dagiset, han hämtade). Man nr 2 tycker om att laga mat och jag kommer alltid hem till ett dukat bord. Fy på mig! När jag får dåligt samvete så påpekar han alltid allt annat jag gör och som han är glad att slippa.
Min mamma är urduktig på att laga mat - när hon vill, och det är inte ofta eftersom hon tycker det är tradigt med vardagsmatlagning. Och jag är likadan! Mina barn då:
Min son älskar att laga mat, min dotter gör det inte om det inte är fest förstås. Så hon går hem till honom och äter...
Det är nästan så jag tycker att kvinnan i artikeln ska vara stolt över att hon inte kan laga mat!

Jane Morén sa...

Annika, du är undantaget som bekräftar regeln. Men om om vore. Om din man inte gillade att laga maten så skulle omgivningen inte döma honom som en dålig man och han skulle heller inte döma sig själv! För honom är det frivilligt och något han får mycket beröm och uppskattning för av omgivningen. Vilken duktig man! För i den roll han har att leva upp till ingår inte de typiska hemsysslorna att vårda och mata; ta hand om andra. Fortfarande utförs det mesta arbetet av kvinnor. Ungefärliga siffror: 98 % av allt arbete på jorden utförs av kvinnor. 98% av all egendom ägs av män. I Sverige som är långt före många länder i jämställdhet finns fortfarande otroligt mycket av de gamla rollerna kvar. Många skilsmässor med små barn inblandade skulle kunna undvikas om föräldrarna delade lika på ansvaret för hem och barn. Dagordningen för vem som ska uppoffra sig sätts redan på MVC, när skriften till de som väntar barn delas ut till blivande föräldrar. Där får kvinnan veta allt som detta kommer kosta henne i besvär, medan mannen upprepade gånger för höra allt ett föräldraskap kommer att ge honom i mervärde. Tack vare vakna forskare kommer förhoppningsvis skriften omarbetas så att det tunga ansvaret och sysslorna ska tillfalla båda föräldrarna och inte bara mamman.

Annika sa...

Suck att det ska vara så - fortfarande. Hoppas att den yngre generationen är klokare!

Jane Morén sa...

Jarå, det kommer att förändras, det går lite segt ibland bara. Och det gäller att ha koll så det inte faller tillbaka;-)

Sofie B-C sa...

Jag tror också att du, Annika, är mer ett lyckligt undantag än en regel. Men så bort jag ju i England också förstås -här är man ju efter med jämställdheten. Ett bra och tänkvärt inlägg!
Tittade egentligen in främst för att gratta till din debutbok Jane -såg den nämnas på Evas blogg. Den ska bli rolig att läsa! Well done!!

Jane Morén sa...

Tack Sofie! Jag blev så otroligt glad när jag läste Evas inlägg. Och jätteglad att du kommer in här och grattar mig. Det värmer tack! Extra roligt att du skriver Well done, det väcker upp minnena av min sommar i Cornwall och det engelska livet. När det gäller mitt inlägg här ovan är jag glad för alla som intresserar sig för det här, varje litet steg är viktigt.

Lycka nu sa...

Jag tycker det är tragiskt att kvinnor har så stora krav i dag på sig själva.Den där forskningen som visar att när kvinnorna kommer hem börjar arbetet med allt i ett hem förekommande göromål.Och många män lägger sig i soffan och vilar upp sig efter jobbet.Samt kvinnor ska både vara snygga sexiga smarta hinna träna jobba hämta lämna barn.Stödja sin man barnen.Sköta ett hem .Och alla ensamstående som fixar rubbet alltid och jämnt.Vilka oerhörda krav,som ställs.Vem orkar,klarar allt detta ? Dags att släppa dessa orimliga krav!

Jane Morén sa...

Kristina. Det är inte kvinnorna själva som ställer upp dessa krav, det är samhället och gamla könsroller, fördomar som fortsätter utöva tryck på att kvinnorna trots nya landvinningar som yrkesarbete, karriär etc fortfarande ska vara de som har det vårdande ansvaret och ansvaret för hem och barn. Det är tillåtet, ingen man ses som omanlig för att han lägger sig på soffan, snarare som en skitstövel, men det är värre att anses omanlig/okvinnlig, för det har med en annan sorts duglighet att göra. Vad man är snarare än vad man gör och det går in på självkänslan. Vi måste medvetandegöra på mönstren och strukturerna, blottlägga mönstret, då förstår vi bättre sammanhangen och ur det kan friheten komma.