torsdag 20 januari 2011

Slira på ord


När folk slirar på språket. När ord som möjligheter, erbjudande, aldrig ge upp används i syften där orden ursprungliga mening slirar rejält åt sidan. Vad händer? Jag har upplevt det flera gånger, att jag börjar läsa en text, utan att läsa avsändaren, inte medvetet utan bara för att rubrik och ingress drar mig in i texten direkt. Efter några stycken, det börjar sprida sig en fadd smak. Jag vet inte om det är rent fysiskt, men plötsligt börjar jag bli mer okoncentrerad, ett lätt illamående sveper förbi. Mitt i texten ungefär inser jag att den här personen, som skriver det här inte alls är ute i det ärende som hon/han vill utge sig för. Den här personen använder förrädiska ord som omtanke, inte ge upp, möjligheter för en viss grupp människor, när det egentligen är helt andra människor som kommer att vinna på projektet, målet, ambitionen. Det händer mig idag när jag läser på DN debatt om att skärpa insatserna mot oseriösa arbetsgivare.

Låter jättefint, men texten är en skrivbordsmagnats teoretiska plan för hur arbetslösheten ska minska. Detta ska då ske med hjälp av arbetsgivare som får betalt för att "sysselsätta" (ibland bara förvara). Alltså, behov av arbetskraft finns inte, därav hög arbetslöshet, men de arbetslösa ska inte gå overksamma. Var finns alla dessa arbetsgivare som gärna vill ta, de av olika anledningar, långtidsarbetslösa under sina vingars beskydd och verkligen vara deras ledsagare mot dessa möjligheter, jobb, som inte finns, som verkligen kommer att ge dem möjligheter som är något att ha? Har textförfattaren allvarligt ställt sig den frågan? Bryr hon sig ens. Hon vill nå ett mål, hon måste få med sig folk för att nå målet. Då är alla medel tillåtna. Slira på ord är inte speciellt allvarligt. Eller?

Hur skulle vinstdrivande företag, med krav från aktieägare och företagsägare överhuvudtaget kunna påta sig den uppgiften utan att de insett förtjänstmöjligheten? Självklart finns undantag, men själva idéen. Det är som när Försäkringskassans handläggare föga intelligent uttrycker sig som att något enkelt jobb ska det väl finnas därute, typ vända papper, öppna en dörr. Om det inte finns i verkligheten, finns då ens möjligheten? Och vems är möjligheten? Mirakel finns såklart, men är det det vi pratar om?

Åter till ordet erbjudande. Vad betyder erbjudande för dig? Något man kan ta om man tycker det verkar bra, och kan innebära något positivt, men avstå om man inte tycker. Erbjudandet till de långtidsarbetslösa är inget de kan avstå utan hemska konsekvenser. Det handlar om mat på bordet, tak över huvudet, ersättningen dras in. Vem kan göra det valet? Alltså, är det inget erbjudande, det är ett krav, en order. Så kan ords betydelse sliras sönder.

5 kommentarer:

Karin sa...

Ack ja, du sköna nya värld! Det finns alldeles för mycket av det där försåtliga, förbättrande språkbruket. Det du beskriver låter snarare som ännu ett försök att få fram lite gratis arbetskraft när det passar. Hur vore det att återinföra lösdriverilagen i stället?

Kim M. Kimselius sa...

Ditt inlägg är lika intressant som vanligt! Kram Kim

Cecilia N sa...

Men Karin, är det inte ungefär det som har hänt?

Granne med potatisodlaren sa...

Lösdriverilagen, det är vad som spökar, i alliansregeringens hjärna. För tänk vad farligt om människor hade tid att komma igen.

Jane Morén sa...

Karin, Kim, Cecilia och Eva, tack för era kommentarer.