onsdag 12 januari 2011

Könsroller



Det är verkligen skrämmande hur mycket vi fortfarande begränsar människan i olika könsroller. Ofta skräms och förvånas jag över hur föräldrar delar in sina barn i roller beroende på kön. Killarna ska gå och bada; Tjejerna ska gå och bada, istället för rätt och slätt Barnen ska gå och bada, som de människobarn de är.

Killarna åtföljs ofta av egenskaper som "busiga", en riktig buspojke. Och i ordet busig, ligger också de stora mått oansvar som killar ges, och kravet att vara just det, vilda, gå-på- iga. Av flickorna begär vi redan tidigt otroligt mycket mer ansvar och att de står tillbaka.

En annan sida av samma sak: Oerhört skrämmande är den artikel på Insidan i DN idag om hur tillvaron är för de få tjejer som vill spela onlinespel på nätet. Oftast väljer de att mörka att de är tjejer för att inte behandlas nedlåtande, få bilder med äckliga kön skickade till sig etc, etc. För att tjejerna ska få ha en fredad zon anordnas särskilda tjejträffar, där bara tjejer spelar tillsammans!

6 kommentarer:

Annika sa...

Nu tänker jag vara en riktig mallgroda och säga att jag är så stolt över att jag som förälder gjort mitt allra bästa för att undvika att hamna i dessa könsrollsfällor. Och ändå. Min dotter har alltid varit den lugnare och min son den busigare. Nu siktar hon på en karriär i kultursektorn och han är helnöjd med att vara förskolelärare - och feminist! :)

Jane Morén sa...

Absolut, alla människor ska ha chansen att utvecklas helt i samklang med sitt innersta, sin personlighet. Detta oavsett, om det stämmer överens eller går emot gängse könsroll. Könsroller borde avskaffas helt. Könsrollerna stänger in och barn lär sig tidigt vad som förväntas av dem, inte bara hemma utan ute i samhället. Omedvetet uppmuntrar, förväntar, tillåter vi olika saker hos barnen beroende på kön och tilltalar barn olika. Kan vi bli mer medvetna där på alla plan så kommer vi att må bättre. Jag har som du varit noga med att uppfostra så könsneutralt som jag kan.

Granne med potatisodlaren sa...

Jag känner att könsrollerna är mer låsta uppe vid älvens strand. Det finns så många killtillbehör, skotrar, jaktvapen, motorbåtar, dyra fiskespön, årskort på hockey osv. Så mycket som står i centrum trots att inte så många tjejer intresserar sig.

Jag undrar vad mina flickor ska välja. Ännu vet de inte vad de vill studera.

Din strategi verkar ha gett effekt. Ja, att dina fina barn har valt efter eget huvud.

Jane Morén sa...

Ja, om folk mer i allmänhet förstod hur mycket vi har att vinna på att människor ska ha friheten att utvecklas fritt och inte pressas in i förväntningar skulle mycket vara vunnet. Undrar hur det skulle varit om alla förväntat sig att tjejer skulle vara intresserade av allt det där, hockey, jakt, fiske och man förväntat sig att killar inte skulle vara intresserade av det. Trots egen insikt är det inte lätt när omgivningen trycker på.

Sofie B-C sa...

Ett tankeväckande inlägg. I England känns rollerna fortfarande väldigt låsta. Vår dotter upplevde en stor skillnad när hon läste i Lund förra våren, och vill nu tillbaka. Men, tydligen finns problemet även i Sverige -även om man nog kommit längre internationellt sett, i vart fall söder om älvens strand:)

Jane Morén sa...

Problemet finns överallt, i mer eller mindre skala. Det är först när man studerar ämnet som man blir uppmärksam och verkligen börjar reflektera. För mig började det med att jag skulle skriva en uppsats och valde att jämföra en typisk killtidning med en tjejtidning. Jag jämförde först hur redaktören tilltalade sina läsare och även ämnesvalen och tilltalet på artiklarna i tidningen. Det blev en riktigt ögonöppnare. Nästa uppsats undersökte jag hur en arg insändare bemöttes av ett 60-tal läsare av båda könen. Hälften av dem fick läsa insändaren undertecknad med ett kvinnonamn och hälften fick läsa den undertecknad med ett mansnamn. Jag ville ta reda på om det fanns skillnader i tilltro och om det fanns skillnader i hur man fick uttrycka sig, hur det som uttrycktes tolkades, beroende på kön. Senare när jag arbetade som redaktör för en föräldratidning blev jag intresserad av genus på ett tidigt stadium och läste om dagiset som bestämt sig för att uppfostra genusneutralt och som filmade sig själva för att kunna identifiera omedvetet bemötande beroende på kön. Det var mycket fascinerande att de tjejer som gått på dagis fick ett helt annat förhållningssätt som i början väckte irritation när de kom till skolan. De var nämligen inte alls de behändiga flickor, som gärna hjälpte fröken plocka undan efter killarna när de i stället ville plugga klart matten eller ställde upp på att stå tillbaka i övrigt. Killarna hade en helt annan förmåga i sin tur att uttrycka sig verbalt i konflikter istället för att ta till knytnävarna. Det är de saker jag minns så här direkt. Sedan har det bara fortsatt, som nyligen i en intressant intervju jag gjort med en feminist och författare, där hon kopplar jämställdhet till fred.