fredag 14 januari 2011

Könsroller II



Roligt att det blev lite diskussioner om könsroller efter mitt förra inlägg. Ett av mina svar på en kommentar blev väldigt långt. Jag lägger det därför även här, i ett eget inlägg och hoppas att det ska inspirera fler att bli intresserade.

Problemet finns överallt, i mer eller mindre skala. Det är först när man studerar ämnet som man blir uppmärksam och verkligen börjar reflektera. För mig började det med att jag skulle skriva en uppsats och valde att jämföra en typisk killtidning med en tjejtidning. Jag jämförde först hur redaktören tilltalade sina läsare och även ämnesvalen och tilltalet på artiklarna i tidningen. Det blev en riktigt ögonöppnare.

I nästa uppsats (c-uppsats) undersökte jag hur en arg insändare bemöttes av ett 60-tal läsare av båda könen. Hälften av dem fick läsa insändaren undertecknad med ett kvinnonamn och hälften fick läsa den undertecknad med ett mansnamn. Jag ville ta reda på om det fanns skillnader i tilltro och om det fanns skillnader i hur man fick uttrycka sig, hur det som uttrycktes tolkades, beroende på kön.

Senare när jag arbetade som redaktör för en föräldratidning blev jag intresserad av genus på ett tidigt stadium och läste om dagiset som bestämt sig för att uppfostra genusneutralt och som filmade sig själva för att kunna identifiera omedvetet bemötande beroende på kön. Det var mycket fascinerande att tjejerna fick ett helt annat förhållningssätt som i början väckte irritation när de kom till skolan. De var nämligen inte alls de behändiga flickor, som gärna hjälpte fröken plocka undan efter killarna när de i stället ville plugga klart matten eller ställde upp på att stå tillbaka i övrigt. Killarna i sin tur hade en helt annan förmåga att uttrycka sig verbalt i konflikter istället för att ta till knytnävarna. Det är de saker jag minns så här direkt.

Sedan har det bara fortsatt, som nyligen i en intressant intervju jag gjort med en feminist och författare, där hon kopplar jämställdhet till fred. Och i det arbete för Vårdnadsfred som Makalösa föräldrar driver på; om vi lägger ner resurser på att skapa jämställda föräldraskap blir det både mindre skilsmässor och även mindre uppslitande vårdnadstvister.

Foto: Jane Morén

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Intressant och klokt, Jane!

Jane Morén sa...

Ja, det är verkligen intressant när man börjar tänka efter. Roligt att du tycker!