onsdag 12 januari 2011

Gott att äta i trevligt sällskap

Igår fick jag möjlighet att gå på lunch med fyra bloggvänner, Eva, Jenny, Victor och Eva, varav jag inte tidigare träffat tre av dem. Det var som att gå på date. Jag var nervös innan, vad skulle jag ha på mig, jag ville ju göra ett gott intryck. Och sen så blev vi sittande i tre och en halv timme! Så trevligt vi hade det! Vi pratade om det vi pratar om här när vi skriver på våra bloggar: Livet, skrivande och böcker. Tänk vad bloggandet har gett mycket!

Hem från träffen gick jag också med bland annat en kokbok Kärlek och käk som Eva Swedenmark skrivit. Vilken liten pärla till bok det är! Jag läste den i går kväll när jag trött äntligen kom hem och kunde lägga mig. Såg på de vackra bilderna av maten och det underbara norrländska landskapet.

Efter den långa underbara lunchen med nya och gamla vänner gick jag till mamma och lagade mycket mat, vegetariska soyakorv- och rotfruktsgrytor och bakade många dinkelbröd med torkade tomater till henne. Vi pratade om mat, om att hemtjänsten säger att målet, även för den kommunala hemtjänsten mamma har, är att alla gamla ska ha matlådor, ingen i hemtjänsten ska längre laga mat. Vilken hemsk framtid, vilken hemsk ålderdom som väntar de som inga anhöriga har som kan laga riktig mat åt dem.

Och vad kommer det inte att kosta i längden, både fysiskt och psykiskt, att äta den där fabrikstillverkade maten, med upp till 30 kemiska tillsatser, som vi faktiskt inte all vet hur de tillsammans under tid påverkar kroppen? Och allt saltet som tillsätts, trots att salt idag är ett hälsoproblem. Och det tråkiga, både för personalen och de gamla i att aldrig på känna lukten av nylagad mat!

I sådana här stunder önskar jag verkligen att jag var bra på att räkna, på statistik och ekonomi, jag skulle vilja kunna visa siffror på vad det kommer att kosta i mer sjukvård, att snålt spara in på matlagning. Och i vilka aktieägarfickor våra skattepengar hamnar istället för att läggas på att de gamla kan få en stund med god mat tillsammans med personalen, kanske den enda stunden på dagen de har sällskap.

Ska de gamlas liv bara bestå av att någon på 30 sekunder langar in en svart plastlåda med mat tillverkad någonstans långt bort, transporterad långa vägar? Värmer den i mikron, som säkert då kommer att vara standard, och sen springer därifrån? På helger kan man förstå att maten måste vara enkel, men alla dagar året runt?

Dessutom kostar det de gamla väldigt mycket pengar att köpa de där svarta matlådorna. Jag lagade massa mat, som kan frysas in för mamma att ha för en spottstyver av vad det skulle kostat henne att ha fabrikstillverkade matlådor.

Mat betyder mycket för att må bra. Det gör sällskap också!

1 kommentar:

Victor Estby sa...

Väldigt roligt att ses! Och ja: Man mår bra av gott sällskap också!