tisdag 25 januari 2011

Betty: Bostäderna som inte finns

Betty var här hela kvällen igår och i morse följde hon med mig ut på en runda förorten-stan. Vi läste Metro medan vi väntade på bussen vid Slussen.
- Men, har någon frågat oss skattebetalare om vi tycker det här stadbyggnadsborgarrådet ska ha 89 000 kr i månadslön? Betty begraver huvudet djupt i artikeln där hon står under taket som håller på att rasa ihop.
- Inte mig.
- Vem har bestämt att de ska ha så mycket?
- Bussen kommer nu.
- Men igen, jag tror en smal lön motiverar till att jobba hårt för ett bättre samhälle för alla.
- Mmm, kan du snabba på upp nu så vi får nån plats.
- Men de är inte intresserade av alla såklart. Och hon, borgarrådet här, bor i bostadsrätt såklart! Innerstaden såklart! Och hon säger här att vi bygger visst hyresrätter. För att kompensera att det idag bara finns 30 % hyresrätter kvar i innerstan.
- Vad bra.
- Nej du fattar inte, det är inte bra. Så fort folk hör hyresrätt idag tror de att hyresrätt automatisk betyder möjlig för alla att klara hyran på. Men hyresrätt idag är-skinnad-in-på-bara kroppen.

Folk knuffas och några ser surt på Betty, hon pratar högt och engagerat.
- Man behöver ju inte bo så stort.
- Men du snälla, ta ut headseatet så du kan höra vad jag säger. Betty viftar med den arm hon inte håller sig krampaktig i ledstången i kurvorna med.
- Det jag menar är att de har sett till att tusentals och åter tusentals av de billiga hyresrätterna har ombildats till vinstmaximeringsmaskiner och investeringsobjekt. De nya hyresrätterna som byggs är omöjliga för väldigt många normalinkomsttagare att hyra, fattar du? Betty vänder sig mot mig..
- Nehe?
- Ja men hur många klarar av en hyra på det dubbla mot de gamla hyresrätterna?

Vi är tysta ett tag, det är så trångt, vi står som packade sillar över Danvikstullsbron.
- Vet du, jag tycker det där borgarrådet ska sänka sin lön med 65 000 i månaden. Då ligger hon ändå högre än de flesta vaktmästare, vårdare och bussförare, säger Betty och tittar ut genom fönstret.

Vi passerar det nya Hammarbyhamnen, gamla Lugnet där vi cyklat så många gånger förbi de gamla verkstäderna och lagren. Huskropp, på huskropp i de nya likriktade 2000-talets miljonprogramsområdena inhägnas av en stor bullervall. Några är tydligen så desperata att de betalar dyrt för lägenheter med stora balkonger som vetter mot en supertrafikerad dygnetruntpressad rondell och trafikplatskarusell med motorväg.

Så åker vi förbi stundentbarackerna i backen. Där ett ynka, dåligt, kallt rum kostar 3500 kr.

-Måste det vara så trångt här, jag kan inte andas. Betty knäpper upp jackan och försöker få av sig halsduken.
Jag ser ut på himlen. Den är stålblå.
- Andas kan vi knappt, snart inte äta heller. Vi får göra som hon som flyttade ut i en gammal husvagn på en camping, säger Betty och blundar sedan. Det dröjer ett tag till hon säger något mer.

- Om du blundar slipper du se skiten, mumlar hon.

Det är tyst ett tag. Plötsligt spritter hon till, trycker på röda knappen.
- Men vi ska väl inte av ännu?
- Jo vi måste av nu, vi måste undersöka en sak, säger Betty och drar med mig av bussen i Sickla.

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Läs vår nya bostadsblogg på http://www.nsd.se/blogg/bloggare.aspx?blogg=5921582. Min kollega Åsa skriver om bostadskrisen i Kiruna. Minst lika svår som i Stockholm.

Jane Morén sa...

Tack för tipset, Eva, den ska jag läsa!