torsdag 29 december 2011

En vecka med tomten

Julen har varit här, för sin korta visit och i år utan snön. Jag tittar igenom bilderna i min antika mobil och ser att intryck finns. Här har ni 10 nedslag i min vecka med jultomten.Länk

Det regnar i julruschen. Spring, spring. Själv står jag stilla många gånger, mitt i tiden. Här är jag, nu. De förbirusande målar sig in på skärmen i min mobil.


Dagen före julafton är det kaos i butikerna. Kläderna faller av sina galgar, golvet dekoreras med spets och siden.


Och jultomtens vagn körs fram. Snart kommer han sitta där i med renarna och segla över hustaken i staden där alla barnen väntar.


Blundar vi behöver vi inte se. Men de ligger mitt ibland oss, de hemlösa inrullade i sina täcken på köpgatorna. De unga flickorna på julfesten går ner med mat till dem, det värker i deras unga hjärtan. Ingen ska behöva ha det så säger de, ett sådant samhälle ska vi inte ha säger jag.


Och NK-palatset dukar tre meter bort upp för frosseri.


I gropen vid totempålen av glas har de vita tälten landat med sina handelsresande.


Dagen efter stormen, träden ligger längs Årstaviken.


Man tar det lugnt dagarna efter ruschen.


Glider fram över isen i Kungsträdgården till musik.

tisdag 20 december 2011



Kära bloggläsare!

Jag hoppas ni alla får en fridfull jul, med värme, kärlek och god mat, mycket skratt och så lite glitter. Jag vet att en del har ångest inför jul, så tråkigt kan jag känna, att behöva ha det. Därför skickar jag er alla här lite kraft, lite kraft att kanske säga nej för omväxlings skull, eller ja om det är det som behövs. Själv längtar jag till risgrynsgröten, det är den som gör julen och så den vegetariska prinskorven, så god! Risgrynsgröt kokad på gammeldags mjölk och grädde och kanelstång. Det är barndomens jul för mig. Och så familjen, ljus, en gran med julklappar under, musik och så snön, stora flingor ska falla utanför fönstret. Det är min förhoppning!

Jag tänker också på alla dem som inte kan ordna en trygg, varm jul. Alla dem som vi solidariskt inte får blunda för. Jag tänker på ett nytt år som ska bli varmare än det som varit. Jag önskar så att vi såg mer till vad det är att vara människa än vad en människa kan skaffa sig i makt och rikedomar. I allt som vi faktiskt kan göra, i liten skala, var och en av oss.

söndag 18 december 2011

Trumpetens vemod över parken

I går kom den första snön. Jag satt på tunnelbanan till Vällingby när jag såg den i höjd med Islandstorget. Jag var på väg till biblioteket för att hämta en bok som bara fanns där. Vällingbytorg var fullt av julstånd, men för mig är julkommersen allt mer främmande.

På hemvägen snöade det även inne i stan och i parken nedanför Bofills båge stod en trumpetare och spelade. Trumpet och snö är Pippi och hennes ensamma jul, som ändå blir så bra, hennes presenter i trädet. Och jag stannade till och lyssnade på trumpetens sorgliga toner och såg upp på det stora julträdet dekorerat med lysande globar av ljus. Vintern hade kommit.



fredag 9 december 2011

Occupy Stockholm





Några dagar i slutet av november besökte jag den globala Occupyrörelsens utpost i Stockholm. De håller till på Brunkebergstorg där de har uppfört ett tjugotal tält. Det var lätt att bli kvar trots kylan. Det fanns något hoppfullt i hela situationen, något slags obegripligt stark gnista. Vissa av de bodde här och såg inte vintern som något större problem. Precis bredvid blinkade köppalatsen med sitt glitter. Där var kommersen i full gång. Läs gärna mitt reportage i kulturdelen av veckans nummer av Lo-tidningen.

torsdag 1 december 2011

Ingen snö



Många är glada över att det inte är någon snö. Jag tycker att det är bra på ett sätt: jag kan fortsätta att cykla. Men annars: nog vill jag ha de där sagomornarna med ett magiskt landskap i vitt, knarret under skosulorna och det där ljuset, kylan, klarheten, skärpan och de mjuka snöflingornas glimrande. I morse vaknade jag fem till ett becksvart mörker och....fågelsång! Jo, jag trodde jag drömde, men nej då, enveten sång i träd utanför fönstret.

Häromdagen ringde mina grannar på landet. De måste bara berätta, sa de, att den Margaritaplanta jag haft i en kruka hängande på stugväggen hela sommarne och sedan bara chansat med att plantera ner i jorden vid stugknuten, nu blommade om för fullt! Jo, så var det.

Det milda vädret är också bra för de gamla som vill ta sig en promenad utan att slå en saltomortal, men hur mycket visar denna höst om klimathotet, kanske mycket mer än vi vill ta in. Lägger in en bild av en tidigare vinter och en koltrast i ett fruset landskap, i denna så ovanliga november som idag övergått i december. Utan ett spår av snön, inte en vittring.

söndag 27 november 2011

Åtta broar

Jag avslutar nu med utdrag ur Ansiktet i händerna med dessa rader från ljusare dagar, med mera hopp.

"//jag cyklar åtta broar för din skull i dag
på krönen rider jag på broarnas välvda ryggfena

ser jag himlen
ser jag svalkavattnet blänka långt där nere
ser jag segelbåtar

någon i en öppen ruff läser
en annan ser på sin man vid rorkulten
han ser långt fram
ser jag någon kisa mot solen
den är stark i dag

jag cyklar åtta broar
plockar anemoner och rödklöver åt dig på den största bron
i bergsskrevorna
sommar på Essingeleden //"

Alla dessa döttrar

Alla dessa döttrar
vid färdtjänstbussar på trottoarer ser man dem
tålmodigt fjärrskådande bortablick
den gamla mamman lastas ombord
tunnhårig utpumpad
trafiken blåser förbi

och alla dessa döttrar
de tumlar utför apoteksentréer med medicinpåsar
blir stående vid färdtjänstbussar
ser sina gamla mammor lastas på
en filt runt benen
tunt hår
en krökt hand
en förlamad hand

alla dessa trötta döttrar
väl påklädda och väntar de
orörliga
inte en min inte ett steg
rör inte ens med tåspetsen i gruset
tunga som gamla bryggarhästar vid sin last

alla dessa döttrar
glassplitterhjärtan och diskhänder


(Ur Ansiktet i händerna sid 97)

fredag 25 november 2011

Runda fina

Slussens runda former måste bevaras. Måste folk klättra upp i lyktstolparna, lägga sig sida vid sida på gator och torg på Slussen när grävskoporna kommer för att stoppa förstörelsen?Hur kan någon människa tycka det är annat än galenskap: att förstöra en unik plats, byta ut den mot åttafiliga motorleder längs vattnet... varför lyssnar man inte på busschaufförerna när de berättar om hur det kommer att bli rent praktiskt: ska de vända bussarna vid Slussen, måste de köra runt hela Gamla stan. Om hur otillgänglig platsen blir för funktionshindrade och föräldrar med barnvagnar, om vilket trafikkaos under bygget som beräknas ta 7 år, om utsikten och formen och arkitekturen som försvinner....om förslaget Sten Nordin förordar går igenom. Hur många namnunderskrifter krävs det, hur många offentliga protester, aktioner innan makten lyssnar?

Idag har alla glömt..

"//idag har alla glömt
att smutsbruna oljan pumpas ut i havet
100 000 fat om dagen
blått blir mörkt blir svart blir brunkladdigt
som fågeln som dör intill räddningsfartygets skrov

här är också skrov
många går som indränkta i olja
kan inte ta sig fram
och jag fyller i ännu en blankett åt mamma
att också hon har fått olja på fjädrarna
kan bara flaxa med den högra
skriver jag till Färdtjänsten

de vill ha ett nytaget fotografi
jag tar ett vackert från midsommarafton i Småland
mamma i sitt blå rum med spetsgardinerna
sin vita hålbroderade blus
silvermedaljongen
och hennes sockervaddshår som sommarsolen polerat
ladugården med Rut och Blenda där utanför//"

(Ur Ansiktet i händerna sid 56)

torsdag 24 november 2011

Katarsis

Jag satt idag i soffan och stirrade ut i luften, typ. Det var mitt under Babel. Jag kände det var så tungt. Vad vill jag skriva om frågade jag mig plötsligt. Jag tror det var när de pratade om Lightchick, Roséchick, Softcrime och alla de där varumärkena böcker som ska bli köpta delas in i. Och jag frågade mig själv: ärligt Jane, ärligt. Vad vill du skriva om? Skulle det vara möjligt för dig att skriva underhållning? Och jag kände en ocean av vemod fylla mig, alla sorgliga historier jag var så full av, liv som måste berättas, sorger som måste bredas ut över himlavalvet och tona bort för varje ord de fylldes med, stiga till himlen och falla ner som stjärnstoff i mitt hår, som en katarsisresa mitt skrivande.

Jag kunde inte komma på någonting som skulle kunna vara vare sig underhållande eller läckert. Sen satt jag en stund till och tänkte: men vad vill jag själv läsa? Jo precis sådant, berättelser ur livet, starka, berörande, sorgliga, vemodiga, det är sådana böcker jag sträcker mig efter.

Inre dramatik

Det är svårt det här, att välja ut korta utdrag ur dikteposet Ansiktet i händerna. Boken är liksom gjord för att läsas i ett svep, som en film som utspelar sig under fyra månaders dramatisk tid, yttre och inre, privat och världsomspännande, och nu har jag alltså föresatt mig att plocka ut vissa delar. Jag är tveksam om de korta bitarna verkligen kan ge en rättvis bild av boken, men jag fortsätter som jag tänkt, idag med ett lite längre utdrag. Det är också hämtat från tiden på sjukhemmet, men nu mer dramatik, inre, dotterns gamla sjukhusrädsla som kulminerar när hon går genom korridorerna mot sin mamma:

"...//

60-talets sjukhusvistelser kastas upp som död fisk framför mina fötter vid varje steg
sticken och slangarna
och det glödande klotet
som brinnande fördes upp i näsan på mig
om och om igen
ackompanjerad av lögnen om ett myggstick
eller bara tystnaden och brutala händer som grävde sig in
i armar
upp i näsa
tryckte dukar med eter mot mitt ansikte
i de dunkla råttgångarna här
har luften tagit slut
två dyktuber står mittemot receptionen
taket trycker på

känner ni inte?

en tant skriker länge
någon hostar upp tungan
hostar upp livet
hela helvetesfärden redan nu
hänger utanför sängen
påsar av kött och gamla ben

i råttgångarna har matbiträdet en grön plasthätta på håret
den lyser som en grönslemmig sten mot stålblanka värmeskåp

jag nästan svimmar
klamrar vid antiseptiska sprutan
den tunna luften
jag ska alcogella hela vårdapparaten
hela Geria Triken!

här bryr sig ingen om flygplatser
vulkaner
här handlar det om vakuum
kampen att spränga en blåsa med garn
gå utan ben
skrika utan mun

jag hade livet i min hand
plötsligt rullade det bara ut
bort under en möbel långt in i en gång

här ligger alla tanterna
de snälla de mindre snälla
de väldigt ledsna

hjälp ropar tanten som hänger utanför sängen
jag springer genom sjukhuset med lågt i tak
mitt ansikte är som täckt av spetsade kanyler
som bisvärmar
död fisk runt mina fötter
kommer 60-talet tillbaka

jag springer i skräck tills jag fångas in av svullna och breda armar
5 år, 7 år, 10 år gammal
de bar mig till glödkloten knivarna kanylerna
som sköterskorna sa var mindre än myggor

var en duktig flicka nu så får du ett bokmärke sa de

här ligger massor av duktiga flickor
påsar av slappt skinn och spruckna ben
koagulerade hjärnor

trots alla bokmärken...//"

(Ur Ansiktet i händerna sid 42-45)

onsdag 23 november 2011

Dagens utdrag ur Ansiktet i händerna

Varje dag några veckor framöver kommer jag lägga ut utdrag ur mina böcker Ansiktet i händerna (2011) och Kaneltimmen (2007). Vill du veta mer om böckerna går du bara högst upp i bloggen till fliken Mina böcker. Det här utdraget har jag tagit från den del av boken där mamman flyttats från akuten till sjukhemmet.

"

En bortglömd plats

varv efter varv med vägar bland villor och skog

längst in har de gömt de gamla

ingen himmel faller in på dig från fönstret

bara bakgårdens husfasader oändliga

tegel efter tegel

tysta entréer

väsandet av glasdörrar som öppnas sakta

ekot av mina steg i korridorerna

på väg till dig

men du ska bli frisk nu

du är målmedveten

du travar i korridorer med biträde och bälte

du får säga svåra ord för att mungipan ska klättra upp igen

du får träna din hand som hänger obrukbar

jag åker den långa vägen med bussen varje dag

det är en otrivsam plats här

mäklare och husbyggare kallar området en Idyll

köp ett radhus med utsikt

en naken innergård blottad i glas

på avdelning 4 finns det en terrass för de sjuka

att gå ut på

om de kan"


(sid 41 Ansiktet i händerna")

tisdag 22 november 2011

På sjunde dagen

"På sjunde dagen drar sig Eyjafjallajökull ihop
här faller snöblandat regn på asfalten vid Södra station
min hals är svullen
jag badar hett med brinnande ljus
som jag lyckas tappa i vattnet
det blir plötsligt mörkt

askmolnet syns inte till
men på kartorna ligger det som en mörk hand över Europa
och din hand är bättre säger sjukgymnasten..

vi pratar flera gånger på telefon
jag ligger under täcket och fryser
pratar med läkaren hon rabblar medicinnamn
ingen kan minnas

vulkanen sluter sig
Arlanda har helt stängt
vi tar inga risker säger chefen

du tar en risk
avstår medicin
säger nej till operation
som mormor
hon dog
men läkaren säger att svullnaden runt infarkten sjunker

Eyjafjallajökull sluter igen sitt bolmande hål

på sjunde dagen
snöblandat regn.."

Ur Ansiktet i händerna (2011)

måndag 21 november 2011

Läs mig

En vecka framöver kommer jag lägga ett utdrag ur mina böcker här på bloggen. Jag hoppas du kommer att finna något i dessa korta utdrag, som kanske gör dig mer intresserad av att läsa mig.

Jag börjar med några rader i första delen i min senaste bok: "Ansiktet i händerna" som kom ut i mars 2011.

"vi ser ibland på varandra
när jag spritar händerna
när jag går hem från avdelningen
när han går hem och jag är kvar

hans mamma ligger i fosterställning
ansiktet som en mask
klockan tickar
vi sitter båda här
med våra gamla mammor

*

I Europa kommer flygresenärerna ingenstans
de lägger ansiktet i händerna
förtvivlade
sjunker ihop mot pelare
utmattade
det finns inga motorer som kan flyga genom vulkanaska
utan att stanna
utan att falla som bomber ner mot jordskorpan

(sid 13 i Ansiktet i händerna)
(Mer info om boken finner du på fliken "Mina böcker" överst i bloggen)