fredag 27 augusti 2010

7:45



8.00

Man

man säger att du cyklar förbi här
man har sett dig
flera gånger
ditt styrsliga hår
din blå cykel
sandaler ända till snön kommer

du kör vårdslöst
svänger ut framför bilarna
men är alltid snyggt klädd
kostym
när det regnar en poncho
din gamla farbrors

folk har sett dig
ditt hår i mörka kvällar
cykellyktan som flämtar ljusgul
hört rasslet av kedjeskyddet

jag har sett dig
du såg vild ut
som det gällde livet
håret liksom ångade
kavajryggen hade spruckit
tror jag

varje gång
skenade mitt hjärta
skrek något som tågräls
som en olycka
och sedan blev allt stilla
jag såg dig tona ut
den svaga baklyktan
lyste röd
jag såg på mina händer
tänkte på dina

asfalten var svartblöt
det blöta när bilarna
det rytmiska ljudet från trafikljuset
racen på Ringvägen
din cykellykta

och halsduken som hängde efter dig
som en fana fartvind

du körde vårdslöst
tvingade undan trafiken
asfalten var svart
dina händer blå av köld
det var nästan vinter
det var nästan höst

det var nästan
så du korsade min väg
jag stod helt still och såg dig

försvinna

onsdag 25 augusti 2010

En dag med Cornelis

En lång dag med scannerbrum och däremellan dans i köket med Cornelis. Han var
ett geni i sin genre!

Jag säger Nej!

Är det här framtiden vi går emot när det gäller arbetsförhållanden? Läs och vässa dina fackliga och medborgerliga armbågar för en kommande kamp.

http://lotidningen.se/2010/08/25/antifacklig-bokhandel/

Surrogat


Har fullt upp med att scanna massa bilder till en bok och samtidigt vill jag skriva så mycket här! Bland annat om den hemska bilden på unga indiska surrogatmödrar i förkläden och munskydd som väntar på att insemineras och bära fram barn åt rika vita barnlösa (DN idag). Jag förstår de barnlösas längtan, men jag blir så illa till mods av dessa unga flickor som antagligen inte har så mycket att välja på och är som några slags avelsdjur.

torsdag 19 augusti 2010

Vet bäst



Morgontidningen. Första texten jag läser när jag vänt på första sidan. Hanne Kjöller. Och jag ser den där tanten i tvättstugan som alltid vet bäst hur andra borde leva och att det hon inte behöver, behöver ingen annan heller. Och att hon minsann inte behöver några allmosor och det behöver ingen annan heller. Det är bara att bita ihop och kämpa. Det Hanne tyvärr inte förstår är att det finns många som bitit ihop och kämpat väldigt hårt och att en dag orkar de inte mer. Hon skriver om vård och ojar sig över att det finns skattefinansierade punktinsatser med samtalsgrupper för barn vars föräldrar skilt sig, det borde föräldrarna själva ta hand om.

Alltså Hanne lever inte i verkligheten. Den verklighet där till exempel 400 000 barn lever med föräldrar som missbrukar. Hur mycket har inte dessa barn bitit ihop och i hur många år? Och hur många skilsmässor resulterar inte i totalt havererad kommunikation och olyckliga, hämndlystna föräldrar som inte kan vara det där stödet för barnen? Eller att barnen helt enkelt inte vill tynga sina olyckliga föräldrar med sina känslor?

Alltså, vi går ut i livet med olika förutsättningar. Det är de olika förutsättningarna vi ska försöka jämna ut så att det verkligen är så att alla har samma chans att skapa ett bättre liv. Jag tror inte ett ögonblick på mentaliteten, det där får du klara själv, om man verkligen är helt själv, vilka många är.

De barn som nu får chansen att prata ut om sin skilsmässa får chansen att slippa gå omkring med en tung klump i bröstet, en förtvivlan och oro som sedan kan resultera i många olika problem som kommer kosta vård av olika slag. Jag tror på förebyggande vård. Jag tror på solidaritet och omtanke om varandra.

tisdag 17 augusti 2010

Skarpt läge



I mitt fönster, där fåglarna tittar in ligger förresten Föreningen Arbetarskrivares nya antologi som precis har kommit och där jag är en av författarna. Redaktör för antologin år Victor Estby, omslaget är gjort av Kristina Eriksson och boken är formgiven av Peo Rask. Nu hoppas vi på fina recensioner, det är en fin volym som är väl värd att läsa med många bra författare och texter. Jag har precis läst den och tycker mycket om den!
(Läs mer på föreningens blogg.)

Birdhill



Jag började i juli mata några talgoxar utanför stugan ibland. Nu är en det en hel flock svärmande runt mig. Jag ropar, och de kommer, de kvittrar och jag kommer. Idag till och med hängde några utanför fönstret och tittade in på mig där jag satt och skrev.



Idag, en ganska ruggig sensommarkall dag, fylldes vid lunchtid min naturtomt av en hel arsenal olika fåglar. Där pickade ett dussin gråsparvar efter frön, talgoxar flög i grenarna, en skata började närma sig, en stare flög över taket på stugan och en gulsparv och en med rödrosigt bröst kom plötsligt gående på min lilla stig. Det är som om mitt ställe blivit ett fågelställe. Kan fåglar känna att någon tycker speciellt mycket om fåglar eller var det en slump?

Häromdagen i kolmörka augustinatten satt en mycket konstig fågel i tallen bredvid här och nästan ylade. Grannarna kom ut med ficklampor, de hade aldrig hört något liknande, men hur de än lyste fick vi aldrig syn på fågel som lät som den var stor.

Outhärdligt blå



Igår läste jag en makalös debattartikel om vad S vill göra för stressade stockholmare. Annika skriver om det på sin blogg också. S vill inrätta tvättservice och butlertjänster och hämtning och lämning av barn i anslutning till kollektivtrafiken. Det var så obegripligt att jag inte fattade att det var allvar först. Vilka företräder egentligen socialdemokraterna idag eller rättare vilka vill de vinna? Det är sådana här utspel som gör att jag känner att min stad börjar bli outhärdligt blå.
Kommer jag också en dag tycka det är ok att lämna min smutstvätt till någon annan?

Varför kan vi inte istället dela på jobben så inte vissa blir så sönderstressade att andra måste ta hand om deras hushållssysslor? Många mår inte bra på sina stressiga jobb idag och många ligger i riskzonen för utbrändhet. Samtidigt står oerhört många utanför arbetsmarknaden och för många ser det riktigt mörkt ut då det behöver lugnare jobb med lågt tempo och sådana finns inte alls idag eftersom så mycket ska vara industrieffektivt. (Jag ser tyvärr framför mig hur det kan bli: de som behöver lugnare jobb som inte finns, hamnar i arbetsmarknadsprogram där de får arbeta gratis, alltså utföra praktik hos dessa privata vinstdrivande företag, praktik som aldrig leder till ett riktigt arbete och som dessutom betalas av staten. Är det så vi ska använda våra skattekronor, ge dem till privata företag!)

(Sedan en annan sak med tanke på detta med smutstvätten. Kommer varje busshållplats och tunnelbanestation att ha tvättmaskin med åtföljande tvättslav/ar eller ska folk släpa med sina smutskassar på bussar och tunnelbana. Vilken underbart härlig tanke att stå i rusningstid, inte bara i hemsk trängsel av människor utan dessutom till lukten att diverse smutstvättpåsar.)

söndag 15 augusti 2010

FACES



Lyckan att få rikta objektivet mot ett ansikte i ett speciellt ljus. Jaga det där uttrycket som jag vet är just den personens. Stanna tiden precis där och då. Måla en tavla. Det är som när människan började att rita på grottväggarna. Fascinationen att flytta det ögat ser till ett annat medium och visa det för fler. I en annan tid. Det finns få saker som får mig lika tranceartat besatt, lika lycklig.

Jag planerar aldrig mina bilder, jag letar ljus, bakgrund och sedan låter jag allt bara ske, jag är med och beredd helt enkelt. Mycket handlar om ögonblick. Jag älskar att vara där, på jakt efter det jag ännu inte vet men vet precis då när jag ser det att det var det jag väntade på. Det är inte 100% att det alltid lyckas, men nästan.

Rent


Jag har i sommar upptäckt hur mycket naturen betyder för mig. Egentligen ingen nyhet men under många år har jag fått alldeles för lite av den. Ibland kan jag känna att jag är klar med stan. Konstig tanke eftersom det är här jag är född, men jag känner sådan lycka av träd, fåglar och tystnad och ren luft. Allt det här som finns i den här bilden, som jag tog på tåget till Norrland.

Kepler klar

I sommar har gjort något så ovanligt som följt en följetong, sommardeckaren i DN av Lars Kepler. Jag läser sällan deckare, ibland blir det en om året, på semestern, ibland blir det ingen alls. Att jag ens började följa sommardeckaren var inte för att den grep tag i mig och spänningen var olidlig, inte heller för att den hade ett härligt språk, som ofta är anledningen till att jag fångas av böcker. Jag hade helt enkelt bestämt mig för att läsa deckaren i DN för att själv skapa mig en uppfattning om hur det deckarpar som omskrivits så mycket skrev. På ett sätt var det tur att det inte var spännande, då hade jag rusat och köpt boken när den en bit in i följetongen släpptes och inte i morse kunnat läsa följetongens upplösning.

Vad tycker jag då? Min första impuls är att rycka på axlarna och säga jag vet inte. Vad tänkte jag på medan jag läste då? Jag tyckte persongalleriet kändes krystat och trist, med de klassiska man-kvinnoattiraljerna. Typ den manliga polisen som har flera kvinnor på intresselistan och den kvinnliga polisen som har gudomligt skönt hår och en vacker kropp (läs spenslig, späd, vilket är idealet idag). Hade jag väntat mig annat? Ja, kanske en större ansats när det gällde kön eftersom det var ett par som skrev.

Det finns bara en person i hela boken som fångar mitt intresse och det är den före detta fiolspelaren Axel som inte kunnat sova ordentligt på över trettio år. Han känns verklig, intressant och mänsklig.

Av storyn, som handlar om de skoningslösa affärerna runt vapenexport känns det inte som jag fått mer kunskap. Däremot om våld, hur man rent praktiskt sätter folk i skräck och hur skoningslösa människor kan vara för pengar och vapen. Men vem vill veta detaljerna? Inte jag i alla fall, det är hemskt nog att veta att människor utsätts för tortyr och att ständigt matas med allt hemskt som sker. Men varför är behovet av deckare så stort för så många människor?

söndag 8 augusti 2010

Vild & Vacker!



Näsåker storslaget, tyst, vackert, vilt och stilla. Det är branta berg och forsar, och mitt i allt detta, under några dagar, härliga Festival Urkult mitt i skogen med älven nedanför. Här samlas folk i alla åldrar, i år runt 5000, många artister och alternativmänniskor och som vegetarian har man därför ett stort utbud av härlig vegetarisk mat!

Till festivalen åkte jag första klass i Urkulttåget - det inhyrda chartrade 60-talståget- och det var obeskrivligt roligt och lyckligt att åka tåg som när jag var liten. Så vill jag alltid färdas! När konduktören, en av idealisterna från Nässjö som ideellt arbetade för att vi skulle kunna åka denna resa, sa att nu var det bara tio minuter kvar var vi flera som tjöt ett nej inte redan. Det var då vi åkte på en inte så ofta använd spårsträcka och grenverken piskade in genom de öppna fönstren och hela älvdalen bredde ut sig nedanför oss. Vi var också alldeles rosiga av att hela sista sträckan virvlat med i den härliga stora blås- och slagorkestern Superstar Orchestra som spelade live i vagn efter vagn hela resan upp. På tåget mötte jag gamla kära vänner och träffade nya! Här lite bilder.


Minns ni?

Idealisterna från Nässjö Tågmuseiförening
servade oss hela resan!

Sista sträckan av resan var full av musik, storslagna vyer och glädje!

Naturen var verkligen nära och försökte ta sig in genom fönstren sista biten.

Älven

Vi fick både frukost och lunch på tåget
och direkt när vi klev av blev det grillad mat
på station Ådalsliden

mer bilder i nästa inlägg

Vild & Vacker II


Allt för den alternativintresserade, här kunde du köpa vackra hampakläder!

Liten flicka drömmer om något fint!

Vi köpte nya hattar med gamla vänner!

Firade i öltälten allt som gick att fira;-)


mer bilder i nästa inlägg

Vild & Vacker III


Vi artister fick otroligt god middag med dessert backstage på kvällen serverad av kökspersonal i vita rockar.

Andra matställen var de vegetariska kioskerna, som den här vackra med bland annat vegetarisk gulasch och flera olika soppor. Här på natten när den var stängd, på dagen var här unga människor som kokade och lagade och serverade kön med hungriga vegetarianer.

Och så älven blank och mörk där långt nere, mycket djupare ner än ett fotografi kan visa. När mörkret föll blev landskapet än mer magiskt.

kaféer och kulörta lyktor mellan tallarna

stora, varma mattält

och pyttesmå uteserveringar för romantiska stunder

Som roligast efter framträdandet, backstage,
njuter vi vid den öppna elden samtidigt som
vi lyssnar på Dag Vag som spelar därute på
scenen bakom oss.

tisdag 3 augusti 2010

Urkult 6 augusti







På fredag 6 augusti 17.30-18.00 läser jag poesi på Festival Urkult i Näsåker
tillsammans med musikerna Emma Nordenstam och Cecilia Klingspor.