fredag 23 oktober 2009

Pupill





det finns inga hårda golv längre
att trampa fel på
Inga lösa gatstenar som faller ut och in och blottar
en akilleshäls tunna skinn
Det finns inga trasiga resor längre
med för mycket bagage på den nyckfullt hala hatthyllan

Nej
nu sitter en man i läsglasögon och vilar i kärlek en söndagkväll
gråter i ett jubel som hörs över hustaken
som får folkmassorna att släppa sina fyrkantiga ramar
när de trötta kommer hem från rökfria förortsköpcentra

Och
plötsligt börjar bråkiga, olyckliga barn att med ömma händer
klappa sina inte längre deprimerade marsvin
plötsligt gråter inte längre utbrända värstingmödrar i sitt trötta nattkaffe

Nej
inga rasande skolmåltidsbiträden som valt fel yrke,
hämnas genom att jaga biodynamiska fanatmödrar
i arkitektgalna skolkorridorer
Inga uppgivna busschaufförer spottar längre i växelväskan
när någon nybliven mor fastnar med sin Emmaljunga i bakdörren

Vi föräldrars redaktion får packa ihop
Slitz, Playboy och Amelia ta livet av sig på öppen gata
för nu tror ingen längre på ryggsim
eller flyt bara flyt
Nu dyker alla djupt från 10:an
och jublar när syrebubblorna sprider sig
runt deras nakna, upprörda ansikten

Nu
Går de långtidssjukskrivna inte längre med på att tvingas ut i arbete
De dolda vindrinkarna gömmer inte längre sina ledsna ansikten
under billiga polyestertäcken och låtsas att allt är ok

Nej
nu häller alkoholisterna ut sitt billiga vin i Riddarfjärden i skymningen
- och bäddar sina sängar för att bättre sent än aldrig börja ett nytt liv
Värstingmödrar ställer sina usla klockradios med lite mer hoppfulla fingrar
inför morgondagen
Försäkringskassan skickar sina steloperade mormödrar på Greklandssemester
istället för att knuffa dem utför glatta språngbrädor
Inga gruvarbetare med bortsprängda huvuden behöver längre svara på frågan
om vad arbetet betyder för dem på en skala 1-5
nu frågar man dem hur mycket de vill älska, bli älskade istället

För nu
har tiden stannat mot ett stort löfte om allt
slussarna öppnats om förr tilldämda drömmar:
en större kärlek
en större tillvaro

Nu vallfärdar människorna i sitt inre,
bryter upp dörrar de inte visste fanns, ställer fönster på vid gavel
Psykläkare börjar krama sina ledsna patienter
Kiosker börjar servera vid borden

En pupill har identifierats
En man har stigit in i ett vitt rum och jublat över hustaken
En kvinna fångats i ett dunkelblått skyddsnät av stannad tid

Allt har anlänt
Något försenad, men nu

Jane Morén
Lyssna på Pupill

Inga kommentarer: