fredag 23 oktober 2009

I hjärtat på en hummer


Läser om ett konstprojekt som förbjudits i flera länder: en hummer som dödas och tillagas på scen. Ungefär som vilket matprogram som helst, eller? Nej, för i matprogrammen är alla djuren redan döda, de ligger i rader i frysdiskar och kylskåp och tas fram till stekpannan eller ungsformen när det är dags att kalasa.

Men den här performancehummern, han var livs levande (eller om det var en hon) och hade försetts med en liten mikrofon fasttejpad på bröstet. Ut i salongen dunkade hummerns hjärta på väg mot grytan. Det var olidligt för publiken, kallades tortyr och förbjöds.

Jag minns när jag för 27 år sedan slutade äta kött. Jag hade sett ett program om kor som kastats i containrar efter att ha dött under transporter till slakterier, benen som stack upp. Jag hade hört grisars skrik och läst om hönorna som hängdes upp och ner på band som sakta och ryckvis förde de närmare sin egen halshuggning. (Jag minns skräcken när man passerade slakthusområdet som liten).

Måste vi äta så mycket kött att vi måste ha dessa hemska fabriker och levnadsförhållanden? Kan inte kött, om det alls ska ätas, tas fram på ett småskaligt och mycket humant sätt?

Att gå tillbaka till en livsstil där man odlar och tar fram mycket av sin mat själv, lockar mig, trots att jag inte är intresserad av trädgårdsarbete (antagligen för att jag tycker det är meningslöst att slita med en plätt gräs eller ett stenparti prydnadskål (!) som inte ska ätas).

Läste nyligen om en rörelse som startats i England och en tjej som köpt en kolonilott med ambitionen att vara självförsörjande under delar av året. (Har inte hittat tidningen här hemma eller på nätet, tipsa mig gärna den som minns artikeln ganska nyligen i DN).

P.S Mannen med hummern kommer till Perfect Performance i helgen, men jag vet inte om han har en hummer med sig.

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Du har så rätt. Bättre med en liten bit mat som är producerad utan fabriker och växtgifter. Vi har tur här uppe som har älg, ren och lamm om vi vill äta kött. Löjrom istället för oroliga humrar och krabbor. En performance med glittrande fiskägg vore nå't.

Jane Morén sa...

Ja, jag tror verkligen på att vi måste minska vår konsumtion och tillverka saker med mindre vinstintresse. Glittrande fiskägg låter fantastiskt!