torsdag 17 maj 2018

Mamma inlägg II

En mycket svår dag idag. Det är som allt kommer över mig nu. Min mamma sitter inte i sin soffa med de blommiga kuddarna längre och ser på utsikten över Riddarfjärden som hon älskade och var så tacksam att hon hade, eller på den stora nya platta teven vi skaffat åt henne, eller tackade för något annat; en fin jumper med blommor på, en liten handdammsugare, en god middag, en kaffestund, en pratstund eller promenad med oss, eller varje gång jag städade och hon drog in doften av såpan som doftade som när hon var barn. De nya matportionerna jag precis lagat åt mamma, de hann hon aldrig få. Men de nya stödstrumporna hade hon lagt fram, hon skulle precis ta på dem, när det hände. Jag tänker, att hon var glad i den stunden, hon var så glad och tacksam för det minsta i livet, samtidigt så allvarligt känslig och djup. På många sätt behöll hon barnets förväntan inom sig hela sitt 93, nästan 94 år långa liv tillsammans med en stor livserfarenhet av svårigheter. Kära mamma

Inga kommentarer: