måndag 4 juli 2016

Bön och Malört

Nyss delade jag en bild på FB som, föreställer Narcissus, nu inte beundrande sin spegelbild i en sjö utan i skärmen på en smartphone. Jag tänker på dem som växt upp med smartphones, med att dela sitt liv med så många fler än de som finns i ens närhet, vad händer med oss när vi blir vana vid denna bekräftelse. Parallellt med de tankarna går tankarna medan jag läser om Bön för Tjernobyl av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj. Utan el i i det övergivna strålskadade området lever en del idag. En gumma ser ut genom ett fönster och funderar. Kommer en insekt blir hon glad för sällskapet. I boken som är ett stort litterärt reportage som tog 20 år att färdigställa, framträder människor Svetlana pratat med under många år, varav många är döda idag. Hon har transkriberat intervjuerna så bra att det är som att lyssna till ödesmättade monologer på en teaterscen. Jag tänker mycket när jag läser. Ser många bilder. Får veta saker. Som hur insekter försvann direkt, som hade de ett annat varningssystem för den osynliga strålningen än människorna, som i flera dagar gick omkring utan att veta att en katastrof ens inträffat. Hur bina vägrade lämna kuporna på fyra dagar. Sådant där. Det försätter mig i ett tillstånd av andakt.

Något jag tänker länge på är den monolog (Monolog om att människan bara är förslagen i sin ondska och om hur enkel och begriplig hon är i små små ord av kärlek) där det berättas att i Uppenbarelseboken i Bibeln förutspås att en dag ska det falla en stjärna brinnande som ett bloss över tredjedelen av vattenkällorna och göra vattnet bittert. Stjärnans namn ska vara Malört. Att många människor ska dö för att vattnet blivit bittert. Och att sedan få läsa vidare dessa rader: " Malört heter på ukrainska "tjernobyl"".

Inga kommentarer: