måndag 11 april 2016

"Ingenting är omöjligt längre"

Rainer Ellilä vinnare av Poetry Slam 2000.
Rainer läser segerdikten.

Jag tänker på den intensiva tiden med estradpoesi jag fick vara med om runt millenieskiftet. Jag hittar fler bilder och minnena strömmar emot mig. År 2000 vann Rainer Svenska mästerskapen i poesi som hölls i Borås Jag var med, vi var många som reste dit. Tävlade i lag eller enskilt. Vi reste med tåg, vi bodde inkvarterade i några lägenheter i ett höghus i en skogsbacke. Vi hade otroligt roligt dag som natt.

Jag fotograferade mest. (Poetry slam rörelsen, och estradpoesi under den här tiden var en ganska underground företeelse, ett slags gatornas poeter som tog plats på egna scener där de kunde bestämma att alla fick gå upp, oavsett.)

Efter ett par dagars läsande på scen var det dags för den avgörande stunden. En gastkramande röstning då det skulle avgöras. Vi satt i de röda stolarna i teatern. På scenen satt poeterna som läst i finalen. När det stod klart att det var Rainer som vunnit minns jag att vi reste oss upp i bänkarna. Jag minns att vi skrek, jublade. Jag kan minnas den där känslan ännu. Att Rainers lågmälda allvar hade vunnit, trots allt. Och trots väldigt bra motstånd av många bra poeter. Hans poesi hade tagit sig igenom allt!

Jag tänker att när en människa inte finns på jorden mera stannar det som människan gett sina medmänniskor kvar.


Här nedan kan du läsa hans segerdikt. (Jag skrev ett långt reportage om den här sm-resan som Stockholmarna gjorde från torsdag-söndag. Kanske återpublicerar jag även det senare.)

Rainer tacktalar. Till vänster i lila kavaj syns Eric Pauli Fylkesson.










Segerdikten SM 2000 av Rainer Ellilä:


Jag vill döpa om blommorna
Mina tankar börjar svaja
och jag har inte tid
att ta hissen
jag vill hoppa fallskärm

vissa tror att jag är tokig
men Du ler
för Du vet vad det handlar om

Jag har inte råd att sova bort Dig på nätterna
jag vill yyyyyyla mitt i natten
och skrämma människor

jag kan gå på vatten och bröd i tre årstider
om Du vill
jag vill cykla längs regnbågen — nu genast
om Du vill

för Du vet vad det handlar om

Jag vill döpa om alla blommor
för Din skull
eller välta skattehuset
ingenting är omöjligt längre
men Du vet ju vad det handlar om…


1 kommentar:

Karin sa...

Fin dikt av en fin person!
Och en fin tanke, att när någon dör "stannar det som människan gett sina medmänniskor kvar"!