lördag 13 september 2014

Gråras - resan till Småland -del I

Det regnar. Gråras och rännilar på vindrutan som piskas undan av torkarbladen medan jag kör söderut. Jag har åkt denna väg från huvudstaden ner mot Småland många gånger. Min mamma hade ett hus i Älghult under några år. Det låg i en by med många andra hus, men det mamma minns och vill minnas är inte snickarglädjen, inte husen, människorna, utan vandringarna i de stora skogarna med hunden.
En av mina vänner flyttade till Småland för tolv år sedan och blev deltidsbonde. Hon bor vid vägens slut efter kilometer av slingrande vägar som tar sig fram genom, just det, skog.
Skog, skog, skog.
Foto: Jane Morén
För bara några år sedan slutade hon med djuren, hon hade inte tid, det vanliga arbetet som undersköterska med delade turer tog all hennes tid. Nu håller hennes marker på att växa igen. Skogen kryper närmare, först med gräset, sedan med buskarna, så kommer småträden med skuggorna. Skogen runt om lutar sig över ladorna som börjar säcka. En dörr har lossnat och fallit ner i djupa gräset. Fukten kommer återbörda dörren till jorden ur vilken Smålandsskogen växer. Det är fullmåne när jag kör in i Kronobergs län. Den stora gula skärvan av universums värld glimmar bakom sotsvarta, smärtblåa molnflikar. Tysta röda smålandsstugor och svarta trädstammar.  Och så skogen stor som i sagorna. Men Småland är inget sagoland. Här har staplats människohänders mångåriga slit med att bruka jorden.  Stenmur efter stenmur. Hagar så fulla av sten att bara tanken på att försöka börja få fram åkermark ur dessa stenrösen på marken är utmattande. Det är så jag kan höra suckarna, jämrandet, skriken av olyckorna när någon hamnade under en sten som föll efter den tvingats ur sin jord.
Foto: Jane Morén
För bara några veckor sedan såg jag om filmserien Utvandrarna och Nybyggarna. När jag nu återigen kör genom kanske det svenskaste av landskap, förstår jag att många lämnade Småland. Det finns inget lätt över det här landskapet.

fortsättning följer..






-------------------------------------- ----------------------------------------
Jag är här i Småland för att jag tilldelats det första Elin Wägners Lilla Björkastipendium som innebär en månads fri vistelse här och delas ut av Stiftelsen Elin Wägners Lilla Björka. Jag sitter på terrassen på soliga eftermiddagar och läser Elin och Ivar-Lo. På kvällarna, när hunden min ligger på fårfällen vid mina fötter, skriver jag. Den här texten har kommit till medan jag kört bilen och när min blick föll på boken Tourister- klassiska författare på resa. Jag kommer skriva min dagbok här under den här månaden.

4 kommentarer:

Roger Nyborg sa...

Vackert om månen och naturen. Ser fram mot fler anteckningar!

Jane Morén sa...

Vad roligt att du tycker. Skrivit fyra nu kommer fler :)

Eva Swedenmark sa...

Vilken alldeles underbar idé att låta oss få läsa din dagbok på bloggen! Har saknat dina blogginlägg

Jane Morén sa...

Åh tack Eva! Det inspirerar att få höra det! Roligt skriva på bloggen igen, man kan skriva längre än på FB och så vet man att den som vill läsa garanterat hittar ens inlägg :)