fredag 8 mars 2013

Kvinnokamp

Året är 1928. En grupp kvinnor stiger i land en udde i Stockholms inlopp. Det är fackligt aktiva kvinnor med bryggeriarbeterskan Anna Johansson Visborg nyss fyllda femtio i spetsen. De ska se på ett stycke mark och en fin skärgårdsvilla, Torehäll, med utsikt mot Fjäderholmarna. Förväntan är stor. Trappan upp mot villan längs bergsstupet vid hamnen är brant och lång. Däruppe på terrassen den här soliga aprildagen, samma år som Per Albin Hansson myntade begreppet Folkhemmet i en remisdebatt i riksdagen, knappt tio år efter att kvinnlig rösträtt infördes, fortfarande tio år innan lagstadgad semester infördes, väntar disponent Lindholm, ägaren som kommit på ekonomiskt obestånd och därför måste sälja billigt.

Anna har rund hatt med band under hakan. Havsvinden sliter i den. Luften är salt och frisk. Hon kan inte låta bli att skratta till och vända sig om mot sina kamrater som går bakom henne uppför trappan. Några av dem höjer huvudet och ler tillbaka innan de böjer ner huvudena igen för att se var de sätter fötterna.

Rum efter rum går de sedan igenom, strax bakom disponenten. Stannar speciellt vid fönstren med havsutsikten. Kaffe blir det sedan på fina terrassen och Anna är säker: det här är precis vad vi sökt efter: ett arbetarskornas eget semesterhem i skärgården på buss- och båtavstånd från innerstadens stress och dåliga luft, så de kan åka ut sina lediga söndagar.


Ur bokmanuskript jag håller på med som berättar om Anna Johansson Visborg och det semesterhem hon byggde upp och testamenterade till framtida generationer arbetarkvinnor.

Anna föddes 1876 i Skaraborgs län i en bondfamilj. 1896 flyttade hon till Stockholm och började arbeta på Hornsbergs bryggeri. Hon blev tidigt fackligt aktiv; upprörd över att männen hade dubbelt så mycket betalt för samma slitiga arbete. Anna blev en viktig kvinnosakskvinna, en pionjär inom fackligt och politiskt arbete i första delen av nittonhundratalet. Semesterhemmet var hennes dröm som gick i uppfyllelse.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver en angelägen bok. Hoppas den inspirerar till en vitalisering av vår tids kvinnokamp. Vad hände med semesterhemmet?

Gunilla

Min blogg sa...

Vad ledsen hon skulle bli över dagens maktmäns behandling av hennes semesterhem!

Jane Morén sa...

Tack Gunilla, känns som en angelägen bok! När det gäller din fråga så finns delar av semesterhemmet fortfarande kvar för arbetarkvinnor.

Jane Morén sa...

Eva, jag har många tänkt mig in i hur hon skulle reagerat och agerat inför det som sker nu. Det är mycket de bilderna som ger oss kraft att kämpa på.