onsdag 9 januari 2013

Författares helvetesperioder

Läste igår i tidningen Skriva en intervju med Bodil Malmsten och där skrev hon om helvetesperioderna i skrivandet, där man tvivlar på allt man skriver och skriver om, jag befinner mig väl ungefär där sedan ett tag, men skönt att påminnas om att det går över. Sedan var det också skönt att läsa att hon också upptäckt att hon senaste tiden gått fram med machete och klippt bort för mycket i sina texter. Känner igen mig, texterna kan stå helt nakna och huttra när jag upptäcker att nu har jag nog gått för långt.

Jag tänkte också på en sak och det var att jag nu förstått jag inte ensam om att få ont i ryggen av att sittandet. De gånger man har flyt märker man inte förrän man slutar att f-an vad ont jag har i ryggen nu då..de dagar det är motigt, sitter i allafall jag också länge, men får inget gjort och smärtan hindrar mig faktiskt att komma igång ordentligt. Bodil pratade också om fysisk smärta.

På ett annat ställe i tidningen stod det att läsa om olika sätt folk beskrev våndan av att skriva: "utkämpa krig, bygga hus, klättra uppför berg, föda barn". Jag har själv beskrivit vad jag känner när jag skulle blrja skriva min första bok Kaneltimmen: " Varje dag när jag skulle påbörja ett nytt avsnitt kändes det som jag stod med hjärtklappning nära ångest framför ett stup där en hängbro väntade på att jag skulle stiga ut och bara se rakt fram, inte titta åt sidorna, bara skriva utan att reflektera eller analysera vad jag skrev, bara leva mig in i känslorna, förnimmelserna, detaljerna tills jag var över, hade skrivit klart.

Och nu sitter jag här med en ledig dag framför mig, ett gäng hästnerver som pulserar innanför huden och en rad flyktvägar ropar: ta mig, ta mig!

Inga kommentarer: