måndag 14 januari 2013

Allvar mot allvar



När jag skriver, och det jag skriver, har alltid en grund i allvar. Det är mitt skrivandes utgångspunkt, jag kan inte skriva lättsamma saker, jag är inte lättsam till sinnes med pennan i handen, tror jag man  kan beskriva det.

I mitt förra inlägg skrev jag om helvetesperioder, då man tvivlar på allt.

Sedan kommer det där kornet, vindilen, klappen; en läsare läser med lika stort allvar som jag skrivit med. Det är en förunderlig känsla av möte, av att orden nått fram.

Det här hände i morse, jag började läsa en essä om en av mina favoritförfattare Kristian Lundberg. Essän tog avstamp i hans text i antologin "Landet som sprängdes" och fortsatte sedan vidare med min (!). Ett långt intressant stycke om min text "Stäng dörren".

Temat för essän var hur människor vid sidan av gestaltas i det sprängda samhället vi just nu blir vittne till och de tre delarna var barnen, de gamla och de som blir offer för krig. Väldigt intressant och berörande essä, läs Benny Holmbergs "Skuggmänniskor- litteratur ur en sprängd verklighet" i Tidningen Kulturen.

Inga kommentarer: