fredag 27 januari 2012

Här nu!

Oj min stackars bortglömda blogg. Jag brödjobbar och skriver på ett nytt manus. Finns inga ord utanför de tillstånden just nu. Händer roliga saker samtidigt: Som ny avdelning på Lo-tidningens Kultursidor: MOTORD och MOTBILD, läs gärna bland annat min dikt "Gå hem och gräv".

Annars: utanför fönstren den mjölkvita tillvaron, alla dessa ögonblick av livet som jag samlar i mina askar. Ibland gråten i halsen på servicehuset där jag jobbar extra just nu. Det är ett bra servicehus, men ålderdomens skröplighet gör ont. Det är aldrig en smärta som når upp i blårummen hos de blanka makthavarna. De räknar småpengar dagarna i ända. "Jag skulle vilja stanna längre hos dig Greta, men nu är du mätt i alla fall: snart kommer jag tillbaka".

Och så musiken som förfört mig fullständigt. Den jag lyssnat på som i trance medan jag skrivit klart nästan ett helt nytt manus om kärlek som gör ont. Musiken som vindlade sig in i bröstet på mig så jag kunde minnas, så jag kunde berätta. Jenny Lindgren, JELI, A Place.

3 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Vad kul att det flyter på så bra med ditt skrivande. Och vad kul att Jennys häftiga musik kunde inspirera dig. Jag gillar den också.

Det där med smärtan på jobbet. Den är inte lätt att bära. Jag bär den fortfarande sedan 1977. Det var den senaste gången jag jobbade i äldrevården. Men sen har jag ju varit på många boenden på reportage. Varje gång är det något som får mig att minnas hur henskt det kändes där på den gamla tiden.

Lycka nu sa...

Ja fy för äldrevården och svårt att vara i det där skröpliga sköra och utsatta! Kul att du skriver här igen!

Anonym sa...

skönt att DU är där med dem i alla fall Å tack för det!