onsdag 11 januari 2012

En början

Mitt skrivbord är av teak. Litet med nio lådor. Jag är tio år. Jag har pennor, jag har papper och små böcker i vilka jag skriver det liv jag inte vågar leva. Jag sitter vid fönstret i 40-talslägenheten på två trappor upp, tvårummaren med balkong och skafferi i vilket luften därute blåser in. Jag känner lukterna, hör ljuden från gatan. Hör ljudet av pennan mot det linjerade pappret. Ritar ut bokstäverna på den blåvioletta raden, en rad till, en rad till och tiden försvinner i ett rusigt rus av ord, markeringar på blåmärkeslila radstrecken.

4 kommentarer:

Karin sa...

Känner igen den där känslan. Men för mig var det ritblocket, tuschpennan och så småningom oljefärgerna.

Jane Morén sa...

Jo ritblocket var också viktigt när jag var tio. Men det här var egentligen bara en skönlitterär text, grundad i en tioårings start med ordens magiska värld. Inte direkt mig, utan den figur som nu har stigit in i ett manus:)

Lycka nu sa...

Waw alltid lika levande och berörande text av dig!

Anonym sa...

Vad fint skrivet! Kort men kärnfullt och med målande beskrivning.