En vecka med tomten

Julen har varit här, för sin korta visit och i år utan snön. Jag tittar igenom bilderna i min antika mobil och ser att intryck finns. Här har ni 10 nedslag i min vecka med jultomten.

Det regnar i julruschen. Spring, spring. Själv står jag stilla många gånger, mitt i tiden. Här är jag, nu. De förbirusande målar sig in på skärmen i min mobil.


Dagen före julafton är det kaos i butikerna. Kläderna faller av sina galgar, golvet dekoreras med spets och siden.


Och jultomtens vagn körs fram. Snart kommer han sitta där i med renarna och segla över hustaken i staden där alla barnen väntar.


Blundar vi behöver vi inte se. Men de ligger mitt ibland oss, de hemlösa inrullade i sina täcken på köpgatorna. De unga flickorna på julfesten går ner med mat till dem, det värker i deras unga hjärtan. Ingen ska behöva ha det så säger de, ett sådant samhälle ska vi inte ha säger jag.


Och NK-palatset dukar tre meter bort upp för frosseri.


I gropen vid totempålen av glas har de vita tälten landat med sina handelsresande.


Dagen efter stormen, träden ligger längs Årstaviken.


Man tar det lugnt dagarna efter ruschen.


Glider fram över isen i Kungsträdgården till musik.

Kära bloggläsare!

Jag hoppas ni alla får en fridfull jul, med värme, kärlek och god mat, mycket skratt och så lite glitter. Jag vet att en del har ångest inför jul, så tråkigt kan jag känna, att behöva ha det. Därför skickar jag er alla här lite kraft, lite kraft att kanske säga nej för omväxlings skull, eller ja om det är det som behövs. Själv längtar jag till risgrynsgröten, det är den som gör julen och så den vegetariska prinskorven, så god! Risgrynsgröt kokad på gammeldags mjölk och grädde och kanelstång. Det är barndomens jul för mig. Och så familjen, ljus, en gran med julklappar under, musik och så snön, stora flingor ska falla utanför fönstret. Det är min förhoppning!

Jag tänker också på alla dem som inte kan ordna en trygg, varm jul. Alla dem som vi solidariskt inte får blunda för. Jag tänker på ett nytt år som ska bli varmare än det som varit. Jag önskar så att vi såg mer till vad det är att vara människa än vad en människa kan skaffa sig i makt och rikedomar. I allt som vi faktiskt kan göra, i liten skala, var och en av oss.

Trumpetens vemod över parken

I går kom den första snön. Jag satt på tunnelbanan till Vällingby när jag såg den i höjd med Islandstorget. Jag var på väg till biblioteket för att hämta en bok som bara fanns där. Vällingbytorg var fullt av julstånd, men för mig är julkommersen allt mer främmande.

På hemvägen snöade det även inne i stan och i parken nedanför Bofills båge stod en trumpetare och spelade. Trumpet och snö är Pippi och hennes ensamma jul, som ändå blir så bra, hennes presenter i trädet. Och jag stannade till och lyssnade på trumpetens sorgliga toner och såg upp på det stora julträdet dekorerat med lysande globar av ljus. Vintern hade kommit.

Occupy Stockholm

Några dagar i slutet av november besökte jag den globala Occupyrörelsens utpost i Stockholm. De håller till på Brunkebergstorg där de har uppfört ett tjugotal tält. Det var lätt att bli kvar trots kylan. Det fanns något hoppfullt i hela situationen, något slags obegripligt stark gnista. Vissa av de bodde här och såg inte vintern som något större problem. Precis bredvid blinkade köppalatsen med sitt glitter. Där var kommersen i full gång. Läs gärna mitt reportage i kulturdelen av veckans nummer av Lo-tidningen.

Ingen snö

Många är glada över att det inte är någon snö. Jag tycker att det är bra på ett sätt: jag kan fortsätta att cykla. Men annars: nog vill jag ha de där sagomornarna med ett magiskt landskap i vitt, knarret under skosulorna och det där ljuset, kylan, klarheten, skärpan och de mjuka snöflingornas glimrande. I morse vaknade jag fem till ett becksvart mörker och....fågelsång! Jo, jag trodde jag drömde, men nej då, enveten sång i träd utanför fönstret.

Häromdagen ringde mina grannar på landet. De måste bara berätta, sa de, att den Margaritaplanta jag haft i en kruka hängande på stugväggen hela sommarne och sedan bara chansat med att plantera ner i jorden vid stugknuten, nu blommade om för fullt! Jo, så var det.

Det milda vädret är också bra för de gamla som vill ta sig en promenad utan att slå en saltomortal, men hur mycket visar denna höst om klimathotet, kanske mycket mer än vi vill ta in. Lägger in en bild av en tidigare vinter och en koltrast i ett fruset landskap, i denna så ovanliga november som idag övergått i december. Utan ett spår av snön, inte en vittring.