torsdag 17 november 2011

Balansen

Startsträcka. Jag tycker varje dag nästan innehåller den där startsträckan. Vissa dagar står jag bara och gasar och provar växlar, men vågar inte släppa kopplingen, tänker att det kanske finns en bättre växel, en bättre raksträcka, en bättre position och har jag nu allt med jag behöver. Utmaningen är att bara börja, utan rädsla för resultatet, utan rädsla för alla känslorna som kan frisättas, men mest rädslan för att misslyckas, inte komma på rätt spår, rätt ton. Att skriva är som konstsim, simhopp, hästhoppning: balansen, rätta timingen. Men jag måste minnas att det faktiskt inte är så fysiskt. Eller? Det känns som allt handlar om balansen, inte för mycket, inte för lite, flytet, bågen, rytmen. Får inte tappa läsaren, allt måste bära från start till mål, inga gropar för läsaren att falla på huvudet i, trassla in huvudet i. Samma allvar när jag läser. Jag läser så långsamt, så helfokuserat, får inte missa en enda skugga, vittring. Vilka krav jag har!

2 kommentarer:

Karin sa...

Ja, vilka krav du har – precis som det ska vara!

Anonym sa...

Ja, höga krav, verkligen. Försök att försiktigt bromsa lite ibland för att sedan öka farten igen ...
:-)Det finns en stor risk med höga krav, nämligen att man aldrig blir helt nöjd med det man presterar.
Trevlig helg!