lördag 29 oktober 2011

Passion för analoga kameror


Fotografi taget av Belinda Morén

Jag fotograferar nästan alltid digitalt. Men det jag tycker bäst om är faktiskt att fota med gamla manuella analoga kameror. Min dotter, som är uppväxt med digitala kameror, delar min passion. Hon var nyligen mycket envis med att fotografera med en kamera jag inte trodde alls fungerade och fick fram en del mycket speciella bilder, som vibrerar av en slags poesi. Den poesin jag fick fram när jag var i Venedig och fotade analogt med min favoritkamera, som tyvärr gick sönder just där. Men jag fortsatte fota och fick ställa in på alla möjliga vis och hoppas det skulle vara rätt. Kameran är en Konica Auto s3. Till vardags kallad "fattigmansleica".





Det finns stora grupper över hela världen vars främsta intresse är att fota med så kallade Toycameras. Det är billiga plast eller budgetkameror, ofta ryska, som man aldrig kan veta hur de ska fånga bilden man ser. Väldigt känsliga, stämningsfulla, poetiska bilder kan det bli när man har tur. Jag har ännu inte skaffat mig någon Toycamera, men jag förstår precis känslan av ovisshet och spänning. Det är en konst som inte lämpar sig för uppdrag, då man måste ha koll på allt så det blir prefekt, just därför är det en sådan underbar frihet. Porträttbilden ovan är fotograferad med en gammal Kodak Retinette som ser ut så här:

2 kommentarer:

Lycka nu sa...

Vilka underbara bilder ! Analogt är bäst ingen protest!
Och svart vitt är ju bara för underbart!

Jane Morén sa...

Tack, ja svartvitt är överlägset när det gäller den poetiska känslan, och analogt för känslan som fotograf:)