Växer

Vuxenmobbning fram i ljuset

" Det är sådan här journalistik som man vill läsa". Så uttryckte sig min son när han läste Maciej Zarembas nya artikelserie i DN om mobbningen på arbetsplatser. Och jag håller med! Första delen som gick att läsa i söndags handlar om Safet på maskinfirman i Ljungby. Han berövades sitt människovärde med systematisk mobbning. Hade detta skett i Frankrike hade arbetsgivaren kunnat straffas med fängelse, men inte i Sverige.
Läs

Nu ska de stora gamla träden skyddas

För ett tag sedan skrev jag om en tusenårig ek som stympats för att passa in i ett nybyggt bostadsområde. Nu får jag reda på att Stockholms stora och gamla träd kommer att skyddas. De som har en diameter på över en meter och är över 140 år gamla kommer att få en speciell vårdplan och markeras i detaljplaner. Det kommer att finnas information om vilka träd som inte får fällas lätt tillgänglig för alla och det kommer att inrättas ett speciellt Trädråd.

Sådana här nyheter gör mig glad. Dags för en träddans!

Sommarsäsongen är visst redan slut på Ikea

Så har vi lyckats byta min mammas otillgängliga bergsholk, lämplig för berggetter mot en mer gammalvänlig lägenhet, dessutom bara gångväg från mig. Den har balkong något hon längtat länge efter. Och så börjar jag glatt botanisera bland de underbara parasollerna, krukorna och fina belysningarna för balkonger som jag ser på ikea.se. Men då jag kollar tillgängligheten: artikel efter artikel slutsåld. Jag ringer upp.
- Nej sommarsortimentet är i stort sett slutsålt.
- Men är det inte nu folk börjar borsta upp sina balkonger och planera för lite solvistelse där?
- Det här börjar vi sälja i februari.
- ? Men tänker folk på balkonger i februari?
- Jag håller med, det är synd det tar slut så fort.

Verkligen tänker jag, och blir sittande och försöker ta in att folk är så tidigt ute.

Så ett frö

Plantera ett frö, sköt om det och det växer upp
till något fantastiskt



vilken färg du vill i lustgården

After work

Äntligen var den arbetsdagen slut nu ska jag gå hem

till mitt kära hem, titta vad fint jag har det

och vila och mysa med familjen.

Chill

Nu tar vi det lite lugnt tycker jag:-) Soft, chill...

Dra ut dem!

Jag läser Susanna Aalakoskis " Håpas du trifs bra i fengelset". Boken handlar om att vara syster till en missbrukare och huvudpersonen Anni arbetar även som socialsekreterare. På sid 308 blir jag stående, läser om och om igen raderna om när Anni försöker hjälpa flyktingen som har fått akut tandvärk. Telefonsamtalet från tandläkaren som säger att hon måste intyga.

"- Det krävs ett intyg från er socialsekreterare, att ni bedömer att de tänder som ska lagas behövs, annars drar vi bara ut dem"
- Behövs inte alla tänder?
- Nej, faktiskt inte, alla tänder behövs inte för att man ska kunna äta.
- Men vilka tänder behövs då?
- Hörntänder är ju till exempel viktiga för att kunna tugga svårtuggad mat.
- Vad äter man med tänder långt fram, sallad?
- Ja, det är ju det, man kan omöjligt säga att alla tänder behövs.
- Skojar du?
- Nej men det har blivit så, ett politiskt beslut.
- Men det ser ju inte bra ut om folk saknar tänder i munnen.
- Det är en helt annan sak."

Det är den här typen av politisk cynism som bryter ner människor och ett helt samhälle, allt fint som byggts upp. Sådant här gör mig så arg!

Sköna regn

Smatter av regn

Först åskan, den mullrar i fjärran. Sedan kommer regnet som piskar mot fönsterbleck. Mullret igen. Smattret. Jag stannar upp och lyssnar. Vi sitter inne och läser, eldar i brasan eller går ut och plaskar i pölarna. Snart är det över, bäst att passa på. Åskan mullrar i fjärran.

En dag med djur

Kära bloggvänner. Jag har inte haft tid att uppdatera bloggen. Men i alla fall nu rapporterar jag om en liten bit av tillvaron. I går åkte jag till Skansen, det var lite research för ett jobb och jag var där nästan hela dagen.

Solen stekte och jag fick så mycket minnen. Min barndom, tiden med barnen när de var små. Karusellhästarna, björnarna och bondgården. Jag var helt till mig. Lyckan att stå bredvid fåren och se dem äta, prata länge med en vacker tupp och med en påfågel.

Jag gick och gick och gick, alla de vindlande vägarna jag gått som liten och senare med barnvagnar. Vid brunbjörnarna frågade jag tjejen i björnbutiken var Isbjörnarna var.
- Vi har inga isbjörnar, det slutade vi med på 80-talet, sa hon och vi kunde inte låta bli att dra på munnen bägge två.
- Jaha, tänk vad tiden går.
- Ja oj vad den går.
- 80-talet?

Precis timmarna innan

Det var en underbart vårlik varm dag, den trettonde april. Min fotokollega och vän Kris och jag hade en av våra vad vi kallar fotodagar. Då vi beger oss till en plats med varsin kamera och bara fotar det som kommer i vår väg. Eftersom vi båda är intresserade av porträtt blir det en del på varandra. Det var en lycklig dag. Vi var lite lediga. vi gjorde det vi tycker allra bäst om och det mesta i livet var bra just då.

Jag hann aldrig ens ladda in bilderna jag tog då, det gjorde jag först häromdagen. Här är fyra av dem.

Förödande konsekvenser

Det tog mig flera veckor efter artikeln i DN den 20 april att ta mig ut till platsen och se det med egna ögon: Hur en tusenårig ek brutalt stympats och byggts in bland nya snygga hus med generösa balkonger. Där ska ägarna kunna sitta och njuta sitt morgonkaffe eller sin kvällsmiddag på en stor och härlig yta. För att det skulle kunna vara möjligt kapade man grenarna på ekens östra sida. När jag läste om det i artikel trodde jag inte det var sant.

När jag så själv i förrgår stod där var det värre än jag föreställt mig. Det var helt perverst. Hur känns det att sitta på de fina balkongerna och se ut på stympade tusenåriga ekarmar? Varför byggde man inte husen i en båge runt trädet och lät trädet bli en naturlig samlingsplats med bänkar. En plats där de boende kunde njuta både natur och historia?

Jag citerar Björn Embrén, trädgårdsspecialist vid Trafikkontoret i artikeln: "Den är långsamt döende. Att bygga bara ett par meter ifrån den är ett svårt övergrepp, ett hån mot en så gammal individ".

Det är obegripligt. Lika obegripligt som skövlingen av Klarakvarteren på 60-talet. Häromdagen såg jag en bild på den ansvarige Hjalmar Mehr. Jag känner hur adrenalinet pumpar! Och nu är det förslaget om nya Slussen.

Bilden på Hjalmar såg jag här

Maj IV

Vårskogen bakom Bofills italienska båge

Maj III

Tulpaner i rabatter och rosor i rännstenen

Maj II

Maj I

Så plötsligt blommar träden i tunga klasar vitt
vit är himlen, vit är framtiden
vitt som moln är håret ditt

Fyra veckor senare

Idag är det fyra veckor sedan jag satt där på min mammas säng och förundrat såg hur hon försökte få glasögonen att sitta kvar.
- Men varför vecklar du inte ut skalmen på vänster sida, tänkte jag. Då såg jag att den vänstra handen inte vecklade ut sig, den var förlamad. Det var då jag förstod att något riktigt hemskt hade hänt.

Först nu, när hon varit hemma en vecka, har jag haft ro och kraft att skriva igen här. Under de här veckorna har jag nästan dagligen skrivit poesi på kvällarna innan jag somnat, det har varit mycket betydelsefullt att kunna sätta ord på alla känslor som genomströmmat mig, alla tankar som väckts och på allt som hänt. Här några rader ur en av de allra första som jag skrev när hon låg på intensiven.

// gråt och snor
och ett stämjärn som bryter upp mitt bröst
så fort jag ser på mamma
kyrkokörer
hela himlavalvet sänker och höjer sig
som en hjärtklaff
den dåliga
timmarna nu är allt vi har//