torsdag 21 oktober 2010

Honey



vissa dagar
hela vårt liv faller i min famn
jag står där och försöker att inte tappa kartongerna ute på gatan
pipandet av den backande lastbilen

och så du
jag ser dig springa i varje gathörn
jag hör din röst
dina andetag
pysandet av 4:an när den bugar för de gamla,
för dem med barnvagn

för de blinda
som tumlar ombord
huller om buller
som vi
lakan och öppna fönster i januari

honey
vissa dagar dör folk som vi borde tända ett ljus för
tillsammans
ta en gravöl på en nedsutten bortglömd krog
långt ut i förorten
hålla varandra i handen
inte räkna dagarna
bara hålla dem som duvor i våra famnar

jag är din fågel
du är min

i sista avgången

(Jane Morén 2010)

4 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Det är så det känns när meningslösheten rusar ikapp och man frågar sig varför och är det lönt.

Jane Morén sa...

Tack Eva för din tolkning och kommentar, jag är så glad att du läser mina dikter och känner in dem.

kristina sa...

Waw ! Så vackert och poetiskt !

Jane Morén sa...

Tack så mycket Kristina!