söndag 12 september 2010

Kackel och gråt



Jag har läst Mera Kackel.

Jag läste, jag kände igen mig, jag grät, jag rös, jag kände igen mig, jag blev sittande och bara kände in, jag mindes, jag saknade, jag grät igen, något slog till i mitt hjärta, jag slog igen boken och jag kände mig rikare. Jag hade fått höra alla dessa fantastiska, hemska, sorgliga, och ovanliga berättelser som ett liv kan innehålla. Så otroligt bra!

Det enda jag kan tycka är synd är att omslaget och titeln och formatet kan tas för en barnbok. Och att man ens ironiskt leker med skällsord som används för kvinnors prat. Jag tycker boken är något helt annat än vad som allmänt avses med kackel.

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Vad bra att du tyckte om att läsa boken.

Jane Morén sa...

Den är så himla bra boken, ni är så bra tjejer! Jag hoppas boken får mycket uppmärksamhet!