söndag 15 augusti 2010

Kepler klar

I sommar har gjort något så ovanligt som följt en följetong, sommardeckaren i DN av Lars Kepler. Jag läser sällan deckare, ibland blir det en om året, på semestern, ibland blir det ingen alls. Att jag ens började följa sommardeckaren var inte för att den grep tag i mig och spänningen var olidlig, inte heller för att den hade ett härligt språk, som ofta är anledningen till att jag fångas av böcker. Jag hade helt enkelt bestämt mig för att läsa deckaren i DN för att själv skapa mig en uppfattning om hur det deckarpar som omskrivits så mycket skrev. På ett sätt var det tur att det inte var spännande, då hade jag rusat och köpt boken när den en bit in i följetongen släpptes och inte i morse kunnat läsa följetongens upplösning.

Vad tycker jag då? Min första impuls är att rycka på axlarna och säga jag vet inte. Vad tänkte jag på medan jag läste då? Jag tyckte persongalleriet kändes krystat och trist, med de klassiska man-kvinnoattiraljerna. Typ den manliga polisen som har flera kvinnor på intresselistan och den kvinnliga polisen som har gudomligt skönt hår och en vacker kropp (läs spenslig, späd, vilket är idealet idag). Hade jag väntat mig annat? Ja, kanske en större ansats när det gällde kön eftersom det var ett par som skrev.

Det finns bara en person i hela boken som fångar mitt intresse och det är den före detta fiolspelaren Axel som inte kunnat sova ordentligt på över trettio år. Han känns verklig, intressant och mänsklig.

Av storyn, som handlar om de skoningslösa affärerna runt vapenexport känns det inte som jag fått mer kunskap. Däremot om våld, hur man rent praktiskt sätter folk i skräck och hur skoningslösa människor kan vara för pengar och vapen. Men vem vill veta detaljerna? Inte jag i alla fall, det är hemskt nog att veta att människor utsätts för tortyr och att ständigt matas med allt hemskt som sker. Men varför är behovet av deckare så stort för så många människor?

8 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Jane! Jag försökte läsa ett av de första avsnitten. Tappade direkt intresset för vad jag läste. Tog istället fram några uråldriga deckare av Maria Lang. De är fyllda med samma sorts förutfattade berättelser om kvinnor och män. Men de har mer charm. Utom när denna i övrigt intelligenta dam berättar om invandrare, färgade och främlingar. Huga vad man kunde trycka på 50-talet. Helt galet vad fördomarna florerade oemotsagda.
Jag gillar att läsa deckare för att de speglar den tid när de är skrivna, men de måste ha charm och lite humor annars blir de så torra. Mera gift och mindre våld...

Anonym sa...

Det är intressant det du skriver Jane. Det är också konstigt, för i deckare, som borde grunda sig på mänskliga företeelser, på våra sinnen och känslor, så förstår jag inte varför människan inte nödvändigtvis behövs kännas äkta, det måste ju vara själva basen, inte floskler och stereotyper.

Evas värld sa...

Kepler var så tråkig att den föll ur min hand när jag somnade, DN är så sjukt borgerlig i valtider att den har jag sagt upp, inte ville jag betala för en usel sommarföljetong heller. Men jag gillar kriminalhistorier ibland även om jag inte läser allt nu som jag gjorde förut. Testa Deon Meyer - jag gillar hans empatiska engagerade sätt att skriva om Sydafrika.

L8 sa...

Inte läst, tänker inte läsa. Dåliga vibbar. Läser annars för mycket deckare, som tidsfördriv. Men känner mig väldigt mätt. Saknar levande människor, du vet dem av kött o blod.

Jane Morén sa...

Eva, jag minns Maria Lang hur gastkramande hennes böcker var, så bra skrivna, men jag minns inte direkt vad hon skrev om. Jag minns att jag läste en deckare om en Harry Bosh för många år sedan, den tyckte jag också om. Men det är som om den här deckarfrossan fått mig stoppmätt. Kepler, det kändes som att läsa en smart produktbroschyr, handledning, alla delar var med men de var livlösa, inte skrivna i passion.

Jane Morén sa...

Ja precis Carina, alla bra historier kräver ju en bra berättelse och för att den ska bli levande krävs ett persongalleri man engagerar sig i med människor som känns äkta. Hur kan ett sådant här galleri gå hem? Vad säger det om oss? Jag fattar det inte.

Jane Morén sa...

Eva, Kepler var verkligen tråkig. Så fort jag läst dagens avsnitt glömde jag bort hela historien, men jag gjorde det till en ritual och gav min den på att orka hela vägen. Nästa sommar när det kanske är dags för en deckare igen ska jag prova Deon Meyer, bara den inte är för läskig.

Jane Morén sa...

L8: Ja levande människor tenderar ju att bli färre i en deckare, de faller ju av pinn på det mest groteska sätt. Att de dessutom är olevande innan de dör ju inte saken bättre.