söndag 20 juni 2010

Uppvaknande

Jag har genomgått en transformation sedan igår. Från att inte ha tänkt speciellt mycket till att, ja men det kanske är ganska bra för Sverige med ett kungahus för reklamens skull, känner jag idag att så här kan vi inte ha det.

Tidigare har jag faktiskt aldrig brytt mig speciellt, det är så mycket annat jag bryr mig om. Men igår tror jag att jag fick klart för mig att Kungahuset verkligen är överklass i sitt tänkande. Det här uttalandet som kördes i repris om att Victoria tackade folket för sin prins. Ja, bara jag skriver det rusar adrenalinet och jag mår illa.

Jag har levt i okunskap. Det är bara att erkänna. Ser man aldrig några kungaprogram eller läser aldrig sidorna om kungligheter så fattar man ju inget, det är ju logiskt. Jag har heller aldrig intresserat mig för diskussionen monarki- republik. Jag måste ha haft någon bild av att de kämpade på: det måste vara jobbigt med så mycket uppmärksamhet, att leva så åtskilda från oss ickekungliga, inte kunna strosa omkring på stan, leva vanligt liv. Speciellt med tanke på bröllopet tänkte jag att det måste vara jobbigt att gifta sig inför så många människor. No privacy.

Igår upptäckte jag att de tror sig vara förmer än oss andra. På riktigt alltså. Och jag fattar inte alls vad vi ska med detta kungahus till. Ännu en överklassfamilj. Idag skäms jag över att jag var så naiv och godtrogen. Så här kan vi inte ha det. Vi måste rädda folket från kungafamiljsbeundran. Vi måste tala till rätta de stackare som står och gråter i teve för att brudklänningen är vacker, vi måste slå de rosa dunsterna ur folk på gatorna som står nedanför kungens balkong att detta inte är på film, de är inte statister i en teveproduktion där de får lön och sedan kan skriva några rader i sin skådespelarcv.

Nej, de står nedanför överklassen med mössan i hand och jublar. Varför? Har vi inte viktigare saker för oss? Nu framstår också bevakningen innan som en fullständig sinnessjukdom. Jag har inte sett ett enda förberedelseprogram, har de varit så här smöriga som bevakningen var?

I morse vaknade jag med ett ryck. Iskalla kårar. Är" folket" drogat? Hur kan de stå och vifta med flaggor i flera timmar till folk som uppenbarligen tycker de är förmer? Det har varit en glädjens dag, flinade reportrarna och andra som satt i sofforna på Operans tak. Ja uppenbarligen har det det? Hur är det möjligt?

8 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Jane du är den nya Vilhelm Moberg. Han tänkte precis som du. Och hade lika rätt. Om det j-a brölloppet bara var på skoj , men det är ju på rikt...

Annika sa...

Bra skrivet Jane! Precis så är det - folk beundrar utan att begrunda vad det är de beundrar. Oförmågan att reflektera är skrämmande.

Jane Morén sa...

Eva och Annika! Glad att ni förstår vad jag menar och håller med!

Jenny sa...

Jane, precis det där "tacket" till folket reagerade jag också på. Det kändes liksom "von oben". Det gav en dålig bismak i munnen. Och visst ringer det högt i huvudet i dag, eftersom det fokuserats så mycket på det i media, som om att det vore något gott. Jag hade tänkt ha det som en bisats i mitt eget blogginlägg igår, där jag mer eller mindre ironiserar över hela "hallabaloot". Det var mitt sätt att ställa mig utanför, att bara agera betraktare.

Ps. Jag håller med Eva och Annika, om att du skriver bra. Jättebra!

Jane Morén sa...

Tack Jenny, glad att du tycker jag skriver bra:-) Ja, det där talet, det rev sönder, det var så överlägset, det var som att plötsligt vakna upp som i sagan om Kejsarens nya kläder. Allt stod plötsligt i öppen dager.

Jane Morén sa...

Tack Eva också för de där orden om Moberg!

Anonym sa...

Jane, det var något jag reagerade över direkt när jag tittade på SVT Play. Vad tackade hon för? Att svenska folket givit henne sin prins? Hon sa därmed att hon inte är svenska folket, hon tackade sina underståtar. Som också är arbetsgivare och löneutbetalare.
Det osar och det luktar illa.

Jane Morén sa...

Ja, visst blev allt så konstigt just då Carina. Hon markerade sitt överläge. Det konstiga är att just den sekvensen valde de att visa i repris om och om igen, som om det var något extra fint som vi alla skulle vara glada över. Läste dessutom idag att gräsmattan brudparet gått på nu var hett som souvenirer och att folk snott med sig de utrullade gräsmattorna efter vigseln. Vad ska man säga?