lördag 12 juni 2010

Trött framför teven del 1


I går var jag så slut efter en hektisk tid att jag bara kunde göra en sak: ligga i soffan och bara låta program segla förbi. Jag låg där i flera timmar hade fjärrkontrollen och tre kanaler och på en av dem gick ett program om Kungamålaren John E Fransén. Det var kul att se hans tavlor på bilar, men inte så kul att se hans stora kungamålning, jag gillar inte sådana där uppställningar, det blir så stelt. Men det var kul att höra honom berätta om sin teknik, hur han arbetade.

En annan sak: kungaparet sa aldrig något annat om tavlan än att den var väldigt stor. Är inte det konstigt? Antagligen tyckte de inte den var bra, eller ska kungar vara återhållsamma med beröm? Konstnären fick efter avtäckningsceremonin inte heller följa med det stora sällskapet på lunch. Är inte det konstigt? Behållningen med programmet var att se hur kul och busig Madeleine var när hon var liten. Då blev jag riktigt glad, för så där fulla av upptåg var mina barn när de var små också.
(Programmet finns att se på svt play).

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

John E Franzén gjorde väl inte drottningen tillräckligt vacker?! Jag gillar just den tavlan därför att den är ett så starkt tidsdokument över det tidiga 80-talet.
Vad gillar du Världens lyckligaste folk? Jag tyckte mycket om den, tycket och tyckte om.

Jane Morén sa...

Jag har inte hunnit så långt ännu i boken., men den är riktigt bra. Jag gillar såna här böcker, som undersöker något, och som gör det genom att vara därute i verkligheten.