torsdag 13 maj 2010

Förödande konsekvenser



Det tog mig flera veckor efter artikeln i DN den 20 april att ta mig ut till platsen och se det med egna ögon: Hur en tusenårig ek brutalt stympats och byggts in bland nya snygga hus med generösa balkonger. Där ska ägarna kunna sitta och njuta sitt morgonkaffe eller sin kvällsmiddag på en stor och härlig yta. För att det skulle kunna vara möjligt kapade man grenarna på ekens östra sida. När jag läste om det i artikel trodde jag inte det var sant.

När jag så själv i förrgår stod där var det värre än jag föreställt mig. Det var helt perverst. Hur känns det att sitta på de fina balkongerna och se ut på stympade tusenåriga ekarmar? Varför byggde man inte husen i en båge runt trädet och lät trädet bli en naturlig samlingsplats med bänkar. En plats där de boende kunde njuta både natur och historia?

Jag citerar Björn Embrén, trädgårdsspecialist vid Trafikkontoret i artikeln: "Den är långsamt döende. Att bygga bara ett par meter ifrån den är ett svårt övergrepp, ett hån mot en så gammal individ".

Det är obegripligt. Lika obegripligt som skövlingen av Klarakvarteren på 60-talet. Häromdagen såg jag en bild på den ansvarige Hjalmar Mehr. Jag känner hur adrenalinet pumpar! Och nu är det förslaget om nya Slussen.

Bilden på Hjalmar såg jag här

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Varför får alla byggherrar göra som de vill, jag bara undrar. I Luleå blir det p-plats på stans finaste tomt. I väntan på nästa högkonjunktur.
Vårskogen ger mig rysningar. Den är som en grön fontän. Häftigt bra.

Jane Morén sa...

Ja Eva, vad är det som gör att de kan ta sådana huvudlösa beslut, de verkar få fria händer. P-plats på den finaste tomten, låter helt vrickat!
Vårskogen...jag är glad att det finns natur kvar här inne i stenstan, men den minskar, tyvärr. Varje gång jag går förbi Skånegläntan upprörs jag också av de där fåniga solstolarna som placerats ut framför de tjusiga bostadsrätterna bakom Skrapan. Där var förr en härlig lekpark för barn, nu grus och stolar att sitta o sola i.