Non

Den första hade slängt sig ut från ett hustak
12 våningar
en sommarkväll
ljudet från Roslagstulls trafikplats överröstade
ljudet av en människokropp
dunsar
asfalten
ingen hade förstått

den andra hade dränkt sig
en majnatt några år senare
han fick vänta länge på att alla släktingar hann fram
från Spanien, Frankrike och Polen
låg i kylrummet
ingen hade förstått

den tredje sprängde sig själv i småbitar
fick skrapas från väggarna i pojkrummet
hemma hos mamma och pappa
flickvännen bara skrek rakt ut när hon fick veta
ingen hade förstått

den fjärde hängde sig
av misstag trodde någon
men hur då
det tog flera dagar innan polisen bröt sig in
på begravningen var över femtio vänner
ingen hade förstått

Jane Morén 2009

Sekund

Det är över på ett ögonblick
fyra begravningsentreprenörer i svarta kostymer korsar gatan
försvinner ner i ett garage
en av dem stannar halvägs i nerförsbacken mot de alltid blanka bilarna
rättar till byxbenet och strumpan som korvat sig
ser på hon som går förbi

det är över på en ögonblick
den gamla mannen går plötsligt där mitt i gatan
rocken har ett hajbett i nedre kanten
damhandväskan hårt mot bröstet
hans ansikte är så gammalt
som har han stigit ut ur en tid
och famlar i en annan
vaknat upp i ett grovsoprum, där det förr låg en enkel stuga
där han bodde med mor och far innan branden
den stora branden

det är över på ett ögonblick
det unga paret som faller över broräcket
det äldre paret i en sjukhuskorridor
hållande varandras händer
en sekund, två, sedan slits de obönhörligt isär

det är över på ett ögonblick

Jane Morén 2009

Tempo

Två trappor upp står hon i morgonrock och kastar soporna barfota
gasspis och lena lakan
i soprummet brinner det fastän ingen ännu vet om det
det kommer att falna, det vet ingen heller och ute på gatorna vandrar hemlösa i cirklar och väntar på gryningar och matkuponger och ibland kanske bara på döden

Hon är inte död ännu men har flera gånger stått nära
det är nitton år sedan hon gifte sig för tredje gången
en gång hade hon en sportstuga en annan gång hyrde hon ett spanskt hus med åsna och olivträd som hon passade åt grannen

den granne hon har nu är döv
på torsdagarna dansar hon latinsk
hennes första jobb var på Tempo, den första kyssen i en koja
i en tallskog
en förort

en gång var hon gift med en man som var exakt femton år äldre
han hade växt upp på en bakgård
ödlor sprängdes över marmorgolven hos de hans föräldrar passade upp
själv var han mager och gömde sig bakom soporna

hon försökte få ut honom på gatan
men efter åtta år var skilsmässan ett faktum

sopor var hans liv

det var en tid när hon ofta åkte upp till sjukhuset
satt en timme varje vecka hos Ragnvi som låg för döden
i den öppna lådan på rullbordet bredvid hennes säng låg ett paket Commerce och torkade
ingen flyttade på det, det låg där med 19 cigaretter i 38 dagar

Jane Morén 2009

Nattvard

Vi föll utför

sjönk mot samma punkt

jag höll ut armarna emot dig och höll fast dig mellan mina ben

det var lerig åker och en övergiven kvinna stod i en telefonkiosk och skrek

Jag älskar dig skrek jag när vi nått banans högsta punkt

jag älskar dig rosslade du

din mun blödde ner mina bröst

dina tänder föll en och en

som en rad gäss

jag hade glömt du var gammal

så gammal älskling

du tog aldrig min nattvard mera

i staden stod en man utanför sin dörr återkommen

från någon som återlämnat honom plötsligt

sträckte också han ut armarna
är det där jag grät han och såg på skylten på sin dörr

sitt namn

i porten satt en blind gammal man och reciterade Levander för sig själv

till kvällen sjönk hans haka ner mot bröstet

det var oundvikligt

han snarkade

Men dig

dig sköt jag på en bår

en bår av hår

slet och släpade dig över de drypande galleriorna

ibland ville jag slå dig

imman på dina glasögon
du tog aldrig min nattvard mera

i porten hade den gamle mannen fallit

pannan tryckt mot vägghörnet

jag strök hans näsbåge

och föll ensam utför

rakt genom flera våningar av italiensk tvätt

män sträckte händerna emot mig från alla våningsplan

äldre män, grånade, deras händer var vackert ådrade
solbrända av lång sol

jag kände lukten av deras tobak i bröstfickorna

Sienna Siesta Silver

jag kände hur de luktade

jag minns att jag hade tyckt om det

jag mindes att jag hade tyckt om de alla en gång

att de alla hade kommit till mig på kvällarna

klättrat uppför fasaden i mitt långa hår

men dig bar jag

tandlös var du

en dag älskade du mig inte längre

det var oundvikligt

du drack aldrig mer min nattvard

Jane Morén 2008, (publicerad i Metarmorfos april 09)