måndag 28 december 2009

Snökurvan


Hon har aldrig sett honom så, grannens son; han skrattar medan han för fjärde eller var det femte gången den här eftermiddagen spänner av snökedjorna på traktorn.
- Hundrafemtio kronor per uppdragning.
Han känner med ena handen på sedlarna han just stoppat i innerfickan efter den sista bilens dikeskörning.

Det är snöstorm; vinden piskar upp snön och får den att virvla kring benen på de som är ute. Maya har tagit in hästarna tidigare idag. Då hade de alla stått med svansarna vända mot snöyran, de fnös när den kalla snön svepte in i deras näsborrar och hade mer bråttom än vanligt in i det varma stallet. Och nu står Maya i dörröppningen och pratar med granngårdens Jonas.
- Vilken storm alltså. Maya håller i stalldörren som rycker i vinden.
- Fyra stycken bara på en timme. Jonas ler.

Och Maya kan inte minnas att han nånsin varit så här. Han brukar mest stryka omkring och inte säga mycket. Men idag har till och med hans skärmmössa hamnat lite nonchalant på sned. Hans illröda hår ligger inte tillplattat utan står ut som en plym i snöstormen.
Det börjar skymma och värmen från stallet, ljuset från gårdsbelysningen som börjar lysa och det ovanliga i denna dag gör Maya uppspelt. Hon ser bort mot kurvan en bit från huset. Där hamnar de. Bilarna som i snöyran inte längre ser var det djupa diket är.
- Är vägpinnarna kvar? frågar Maya
- Vi försökte få dit dem, men de kör ner dem på en gång.

Ett svagt sken av ett par billyktor närmar sig den ödesdigra vägbiten vid skogskanten. Maya och Jonas står tysta och iakttar lysenas färd.
- Man kan inte heller köra för långsamt, Jonas rättar till kepsen.
Jonas och Maya ser hur bilen liksom kommer ur kurs. Billyktornas flackande över snön blir vingligt. De håller andan, och så sjunker då bilen ner på vänsterkanten. De ser hur den liksom rycker, föraren gasar och försöker ta sig upp. Men bilen är fast. Jonas och Maya ser stint på vad som ska hända, en bil till närmar sig bakifrån, oändligt långsamt.
- Jaha då blir det dubbel förtjänst här då. Jonas ser glad ut när han spänner fast snökedjorna på traktorn igen.

Pappa Holger kommer runt hörnet och stannar mitt ute på vägen. Han ser bort mot kurvan. En man kommer gående på vägen mellan fälten. Han får pulsa över snöhögar som vinden drivit ihop.
- När man ser vägen så undrar man hur långt de kommer att klara sig efter att vi dragit upp dem, säger Holger, som är framme vid traktorn nu samtidigt som han följer skepnaden som närmar sig med blicken.
- Vi tjänar bra i alla fall. Jonas har precis klättrat upp i förarhytten.
När han startar motorn kan de inte längre höra vad han säger. Maya går in i stallet, stänger dörren och tittar på skådespelet en stund genom stallfönstret. Ljudet av hästarna när de tuggar sitt hö, stallampans varma sken och naturens uppvisning där ute. Det börjar snöa ännu mer. Hon ser de stora flingorna i gårdsbelysningens starka sken. Borta i kurvan ser hon Jonas krypa runt ännu en bil och fästa dragremmar. Passagerarna står en bit ifrån med kragarna uppfällda mot blåsten. Det ser ut som de huttrar. Maya ruskar på sig och ser på klockan. Snart kommer chefen ner, hon känner klumpen i magen. Hoppas han är på bra humör. Hon drar några extra borsttag på en av tävlingshästarna. Och så hör hon bildörren slå därute och stalldörren öppnas. Ljudet av ridstövlarnas klackar mot stengolvet.

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Förutom din otroligt fina bilder får vi följa med in i din berättelse. Vilken tur att vi hittade varandra på webben. Det är så bra.

Jane Morén sa...

Tack Eva, dina kommenterar gör mig så glad! Tack för din generösa respons.